158 riksdagen i sin helliet bifölle lagutskottets föislag, regeringen skulle begagna sitt veto i denna fråga». Men tidningen känner »en djup nedslågenhet —som säkerligen delas av många ■—■ vid tanken på att andra kammaren, som väl egentligen borde vara den första i att påyrka liberala reformer, denna gång visat sig så illa motsvara sin bestämmelse, och vi kunna icke underlåta att göra denna reflexion: vilket inflytande kan man väl begära att andra kammarens regeringen eller första kammaren vid avgörandet av ärenden, som intressera folket, när denna andra kammare visat sig äga så liten bestämdhet, så liten hållning och övertygelse i en av de betydelsefullaste frågor?» Göteborgs Handels - och Sjöfartstidning (3/3) lägger däremot stor vikt just vid betydelsen av De Geers anförande. Den 1/3, alltså dagen efter den stora debatten i andra kammaren, sände tidningens riksdagskorrespondent en initierad redogörelse med kommentar för vad som inträffat. Artikeln är ej försedd med författarnamn; skribenten talar genomgående i första person. Det kan ej råda någon tvekan om att det är S. A. Hedlund själv debatt —som fört pennan. Det har av referatet från andrakammardebatten framgått att Hedlund i förstone starkt påverkats av De Geers anförande och att han nästan med en kraftansträngning bestämt sig för att likväl förbli vid sin tidigare uppfattning. Riksdagsbrevet, skrivet dagen efter debatten, förmedlar något av samma hållning. Kammaren hade med spänd uppmärksamhet lyssnat till De Geer, skriver han; talet hade gjort ett sådant intryck, »att flere representanter yttrade oförtäckt, att de, som förut varit avgjorda vänner av dödsstraffets avskaffande, nu voro beredda att rösta för det uppskov med detta önskningsmål vinnande, varom allena nu var fråga, sedan h. exc. uttryckligen förklarat, att när lagstiftningen nu bibehölle dödsstraffet endast såsom ett alternativ, vore vägen därmed öppnad för dess slutliga upphävande, först in praxi och sedermera i lagen. Det framgick också klart, att så länge h. exc. är konungens rådgivare, skulle avrättningarna förekomma endast i yttersta nödfall varande icke heller någon sådan blodhandling utövad inom de sista 2 åren.» Hedlund ger därefter sin förklaring till utgången av andra kammarens debatt: Uttalandet är samtidigt ett intressant bidrag till frågan om allmänna opinionens uppfattning om dödsstraffet. »Det har alltid varit min vissa övertygelse, att massan av svenska nationen icke är stämd för dödsstraffets totala uteslutande ur även med stor majoritet uttalade — åsikt skall utöva på ju själv yttrat sig i lördagens som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=