157 reformen ännu genomförts; ja det kommer att anses ännu mer talande än exemplet från stater, där straffet återinförts till följd av politisk reaktion: »Andra kammarens majoritet skall sålunda även i sin mån bidraga att förhindra framgången i allmänhet av denna stora civilisationsangelägenhet, för \ilken många av dess medlemmar uttalade en så livlig, om ock något platonisk kärlek. Andra kammaren avgav förlidet år ('tt sedligt förtroendevotum åt svenska folket. Samma kammare — med, på ett par undantag när, oförändrad personal, har nu rivit söndet detta votum och i stället inför hela världen utfärdat ett fattigdomsbevis i moraliskt hänseende åt svenska nationen.»'^ Dagens Nyheter ägnade likaledes sin ledare den 2/3 åt andra kammarens beslut. Tidningen vågar ej uttala sig om var allmänna meningen i landet står i frågan om dödsstraffet: »men ett kunna vi säga, och det är, att allmänna meningen aldrig skall förlåta det vankelmod, andra kammaren genom dessa stridiga beslut ådagalagt. Det skall göra ett obehagligt, ett nedslående intryck på Sveriges befolkning, ieke så mycket att dödsstraffet utav en del av representationen blivit förklarat ännu någon tid vara nödvändigt vara delade — utan att den kammare vilken såsom direkt utsprungen ur folket närmast har att föra dess talan, visat sig sakna all h å 11 n i n g.» Även DN ställer frågan om orsaken till andra kammarens »plötsliga och oförmodade» omkastning — när nu inga nya skäl under hela den långa debatten anförts som inte dryftats redan 1867. Tidningen tror inte att omkastningen berodde på De Geers anförande i och för sig. Ej heller på Fäderneslandets oskickliga metod att tro sig befrämja saken genom att på ett sätt som sårade allmänhetens »rätts- och finkänsla» angripa justitiestatsministern, varigenom den i stället skulle ha skadat saken. Dessa två omständigheter kan omöjligen ha inverkat på någons övertygelse i en stor kulturfråga, »såvida icke denna övertygelse är byggd på auktoritetst rons lösa grundval eller den övertygade personen saknar karaktär». Men förklaringen till omsvängningen finner möjligen DN just i »ett visst vankelmod, ett beklagansvärt lyte i karaktären hos åtskilliga av kammarens ledamöter». DN säger sig visserligen ej ha vågat hoppas att frågan om dödsstraffets avskaffande nu skulle få en lycklig lösning; »vi veta mer än väl att det finnes återhållande krafter i samhället, och vi befarade att även om ty därom kunna, det medgiva vi gärna — åsikterna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=