155 Hasselrots motion hade alltså fallit i bägge kamrarna. De Geer gav honom dock ett tröstens ord. Enligt den förres egen berättelse yttrade nämligen De Geer till honom efter omröstningen: »Häradshövdingen står segern närmare än det vill synas, ty efter all anledning faller aldrig mera något huvud för bilan i Sverige»; och, tillägger Hasselrot »han höll ord under sin ämbetstid».’'2 De Gecr själv omnämner frågans utgång i sina »Minntm». »Man ansåg detta såsom en triumf för mig, men rättvisan fordrar det erkännande, att även flera andra talare uppträdde med övertygande anföranden på samma sida som jag.» Däremot nämner han inte ett ord om de i och för sig värdefulla anföranden som hiills av motsidans anhängare och över huvud taget får man av hans korta framställning ingen uppfattning om den intensitet, varmed frågan drevs från ömse håll. »Märkvärdigcist är, att denna fråga sedermera fått hittills vila», tillägger han. l^ppgiften beror förmodligen på ett minnesfel; 1872 väcktes nämligen en ny motion om dödsstraffets avskaffande, avslagen även den.’^'* Adlersparres motion om avskaffande av de offentliga avrättningarna återremitterades till lagutskottet även av första kammaren. Den blev dock aldrig slutbehandlad under riksdagen. 9) Pressreaktionerna efter riksdagens beslut i dödsstraffsfrågan Den överraskande utgången av riksdagsöverläggningarna utlöste skarpa reaktioner från de tidningsorgan som räknat med seger för dödsstraffets motståndare. Framför allt gick vreden ut över andra kammaren. Aftonbladet omtalar i sin ledare 2/3. att underrättelsen om andra kammarens beslut framkallat en »oerhörd sensation» inom första kammaren, som ju först på måndagen skulle behandla frågan. »Även flera av de ivrigaste motståndarna till lagutskottets förslag häpnade», uppger tidningen, »och yttrade att de icke visste om man borde skratta eller gråta åt en sådan hållning hos majoriteten inom andra kammaren. Samma intryck kommer att sprida sig över hela vårt land, ja framkalla den djupaste förvåning även utomlands.» Vad skall alla anhängare av dödsstraffet säga, undrade AB, om denna kammarmajoritet, som genom sitt beslut visar att den förra året avgjorde frågan alltför lättsinnigt? Varken regeringen eller första kammaren kan hädanefter lita på andra kammaren, som tydligen när som helst kan riva upp vad den föregående år beslutat. Även riksdagsmän, som gillade beslutet, beklagade att kammarens auktoritet inför både regering och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=