146 kammaren »bidrog icke allenast Justitiestatsministerns yttrande, utan även den omständighet, att friherre De Geer i dagarne förut i en skandaltidning avbildats med en bila i handen».65 Hasselrot åsyftade härmed tidningen Fäderneslandets artikel den 29/1 med anledning av De Geers anförande i första kammaren vid motionens remiss till utskottet. Hasselrots tolkning överenssämmer med yttranden som fälldes under själva debatten i andra kammaren, även om Fäderneslandet endast var den tidning som man i första hand reagerade mot. G. C. Witt från Karlskrona började sitt anförande med att säga, att han från början ej tänkt ta till orda — »Men den omständigheten att en av Sveriges ädlaste män blivit oförsynt hånad i offentliga tidningar, därför att han uppriktigt och på ett humant sätt uttalat de åsikter i ämnet, som hans goda hjärta och klara förstånd ingivit honom, manar var och en. som hyser samma övertygelse som han. att öppet och ärligt ställa sig vid hans sida.» Det var alltså Fäderneslandets fula angrepp och De Geers upphöjda tänkesätt som förmått Witt att ta till orda för att öppet motivera sin ståndpunkt. Ett skarpt angrepp mot vissa tidningar riktade Liss Olof Larsson då han talade för dödsstraffets bibehållande: »Lika angenämt och smickrande det är att uppträda för dem, som vilja bifalla det föredragna betänkandet, då man vet att dessa komma att framställas såsom helgon av dem som skola giva allmänheten del av våra förhandlingar — lika oangenämt är det att uppträda mot detsamma, då man vet sig därför bliva utmålad såsom en snart sagt icke hederlig människa. För icke mer än några veckor sedan såg man, hurusom, då en av vårt lands ädlaste män öppet och ärligt uttalade sin åsikt i förevarande fråga, man strax var färdig att över honom utropa sitt korsfäst! korsfäst! Och vilka voro väl dessa som så ropade? Jo, mina Herrar! just desamma som för knappt mer än två år sedan lika ivrigt påstodo. att samme man gjort sig odödlig genom sina förtjänster om fäderneslandet —ja, de ville, snart sagt, avguda honom. Jag kan ej gilla sådana omkastningar; och allra minst kan jag midgiva att detta är landets opinion, ty den är icke så vacklande.» Liss Olof Larsson har alltså lagt till ytterligare en förklaring till att det gick som det gick: Opinionen i folkdjupet var för dödsstraffets bibibehållande. Det förklarar ju å andra sidan ej varför samma kammare 1867 beslöt i rakt motsatt riktning. Men då hade ju De Geer ännu ej offentligt tagit till orda i ämnet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=