136 den att någon skall kunna med tillhjälp av alla lagliga formaliteter utan möjlighet till motstånd eller upprättelse bliva oskyldigt dömd till stupstocken. Denna tanke är förfärligare i samma mån som det brott, för vilket domen kan drabba en oskyldig, är grovt och samhällsvådligt. Själva livets förlust må vara obetydlig, ty huru lätt se vi det icke dagligen av många anledningar sättas på spel; men vem mäter väl det lidande hos en oskyldig, då själen så att säga bit för bit rådbråkas under kriminalprocedurens krossningsmaskin, och på samma gång är ett mål för avsky och förbannelse; jag vet åtminstone ingen tortyr, som kan jämföras med ett sådant lidande . . . Denna omständighet svnes mig nu vara av så utomordentlig vikt, att den förmått häva all tveksamhet och återföra mig till den ståndpunkt jag under förra riksdagen i frågan intog.» Så många talangfulla försvarare som dödsstraffets motståndare hade för sin sak ägde inte motsidan. Där fanns ingen Hierta, ingen Ridderstad, ingen Blanche, ingen S. A. Hedlund. Där fanns å andra sidan ett starkt namn som sannolikt för majoriteten i kammaren kom att uppväga flera briljanta liberala tidningsmän: J. A. Gripenstedt. Denne, ej längre ledamot av regeringen, satt på Stockholmsbänken i andra kammaren och uppträdde nu till De Geers stöd. Gripenstedt kunde åberopa erfarenheterna från en 18-årig statsrådstid under Oscar I och Carl XV, varunder han allvarligt satt sig in i alla förekommande nådemål och känt det ansvar som han liksom övriga statsråd hade. Han vittnade om hur omsorgsfull priivningen hade varit vid föredragningen. Om han hade känt minsta tvekan om det rättfärdiga i dödsstraffet hade denna börda känts honom odräglig, men så hade aldrig varit fallet: »Då staten straffar med döden, sker det icke av hämnd, utan på grund av lag; och lagen är ej heller gjord för hämndens skull utan för att tillfredsställa den eviga rättfärdighetens och försoningens fordringar samt för att beskydda samhällsmedlemmarne i deras rätt och deras trygghet.» Han gav en realistisk skildring av de simpla drivkrafter, som driver till mord, och erinrade liksom De Geer, ehuru i klarare verba än denne, om de vådor för rättssäkerheten som Oscar I :s benådningstendenser medfört: därav lär man hur farligt det är att alltför snabbt avskaffa dödsstraffet, var hans mening. Att avrättningarna har en förråande inverkan på åskådarna, medgav han, men därför behöver ej dödsstraffet i och för sig avskaffas; varför inte övergå till intramurala e.xekutioner? Det var ju, kan det inskjutas, just det som Adlersparre motionerat om vid samma
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=