131 så fast tillförsikt därom att jag icke är alltför stationär i denna fråga, då jag finner mig stå på samma linje som de förnämsta kämparna för dödsstraffets upphävande.» De Geer hade oekså ett ord att säga om Olivecronas förslag 1866 —att man sknlle skaffa sig erfarenhet i frågan genom att för en tid suspendera dödsstraffet. Han kunde, förklarade han, »ieke anse lämpligt, att en viss tid skulle fixeras, därunder detta straff icke finge på något villkor tillämpas. I händelse försöket skulle medföra sorgliga resultat, bör man hava tillfället öppet att avbryta därmed; och att giva förbrytarne liksom ett öppet lejdebrev för viss tid, kan ej vara till någon nytta. Dessutom är det av en viss vikt, att lagen, genom att stadga dödsstraff för vissa biott, hjälper till att i den allmänna föreställningen stämpla dessa brott med all den avskyvärdhet de förtjäna.» Det nämndes i början av detta referat av De Geers anförande att han i sin egen sammanfattning i Minnena förbigår ett yttrande som belyser hans inställning till frågan om liv och död. I slutet av talet snuddar han vid anmärkningen att dödsstraffets verkställighet, när det någon gång sker, kan drabba en brottsling som inte begått en grövre missgärning än en annan som dock benådas. Mot det invänder han att han ej tror att sådant förekommer vid Kungl. Maj :ts noggranna prövning, dels att dödsstraffet mer och mer kommer att försvinna. Men om stora olägenheter för samhället skulle uppstå genom dödsstraffets avskaffande, då tror jag, sade De Geer, att »ett enda statuerat exempel skall vara tillräckligt att lugna sinnena och befria lagen från den förebråelsen att taxera mördarens liv högre än den oskyldiges». En principiell deklaration alltså att dödsstraffet bör kunna tillgripas då och då för att statuera exempel. Fortsättningen av resonemanget är också av intresse: »På sådant sätt kan det visserligen hända att ett och annat huvud skall falla, utan att detta för det helas väl varit absolut nödvändigt; men det har dock ej något värre skett, än att en brottsling lidit sitt rättvisa straff.» Representationen ådrar sig inte något tungt ansvar om den ej yrkar att man nu med ett enda steg skall nå det mål som vi alla eftersträvar —det var De Geers slutord. De Geers anförande varade (enl. GP 4/3) »nära 1 1/2 timma, varunder han belyste frågan så fullständigt, som det ålåg den man vilken innehar justitiestatsministerämbetet».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=