130 erfarenhet de kunnat vinna om följderna, är alltför kort för att vara tillförlitlig.» Det giltigaste skälet mot dödsstraffet var enligt De Geers mening att det kan drabba en oskyldig. Han var emellertid övertygad om att detta vore en omöjlighet bos oss, där ett sådant mål omsorgsfullt prövas i instans efter instans. Enda möjligheten vore att någon själv avgav en falsk bekännelse — »men i sådant fall kan väl icke samhället göras mera ansvarigt därför än om någon lägger sitt huvud under ett framrullande lokomotiv». Något justitiemord i Sverige hade han aldrig hört omtalas, sedan de politiska strider slutat, som besudlats med blod. Visserligen sägs det, att ingen kan veta, hur många oskyldiga som gått till döden utan att deras oskuld någonsin kommit i dagen —men är det så stor skillnad, frågade De Geer, om en person sitter oskyldigt inspärrad hela sitt liv och sanningen kommer fram först efter hans död? De Geer sade sig fästa stor vikt vid den allmänna folkmeningen. Vid riksdagen 1862 hade ju andra kammaren uttalat sig för dödsstraffets avskaffande, men han var ej säker på att denna övertygelse var mera rotfästad här än i motsvarande församlingar i andra länder. T.o.m. sådana förkämpar för dödsstraffets avskaffande som Beccaria, Guizot, ja själve Mittermaier hade insett att lagstiftarna måste ta hänsyn till folkmeningen; ur Mittermaiers arbete »Die Todesstrafe» (18671 —vilket som tidigare nämnts var en inspirationskälla för Olivecrona — citerade De Geer utan tvivel med en särskild tillfredsställelse: »Om i ett land den stora massan av befolkningen skulle betrakta dödsstraffet såsom ett nödvändigt straffmedel, borde lagstiftaren, vid lösningen av problemet om dödsstraffets avskaffande, förfara med försiktighet och återhållsamhet.» Inte ens Kichert ansåg ju att dödsstraffet »i denna stund», d.v.s. »allt eftersom begreppen även häruti kunnat ljusna», borde upphävas utan föreslog att det tills vidare skulle utsättas alternativt med livstids straffarbete. Mot den bakgrunden kunde De Geer formulera följande reflexion, som både är av tidlöst intresse och inte oävet tolkar hans egen politiska grundsyn: »Det svenska folket blir lättare än många andra nationer hänfört av stora och ädla idéer, och om det ser framför sig ett högt mål, i synnerhet om en liberal flagga svajar däröver, vill det genast hinna fram. utan att överväga de faror och praktiska olägenheter, som kunna vara förknippade därmed. Det är då den betänksammes plikt att icke undanhålla sina betänkligheter; och för min del hyser jag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=