129 ådömts livsliclsstraffarbete för fjärde resan stöld men av nåd frigivits; lian hade därefter begått några mindre förbrytelser och slutligen ett rånmord. Han skulle, sade De Geer, ha blivit alldeles strafflös om han ej kunnat dömas till döden, ty fortsatt livstidsfängelse hade han ådragit sig redan genom sina andra förbrytelser livstidsfångar var nämligen alltid fästat det villkor att de skulle fortsätta straffet om de ertappades med nya brott. De Geer framhöll i detta sammanhang att det säkert funnes hundratals benådade livstidsfångar i landet. »Om dödsstraffet borttoges», sade han, »skulle alla dessa icke hava någonting mera att riskera, om de begingo de grövsta mord, än om de förövade stöld av det obetydligaste värde. För min del tror jag, att dödsstraffets tillvaro i lagen för sådana personer verkar avhållande från de grövsta brotten.» De Geer övergick därefter till en granskning av erfarenheterna från utlandet, ett tema som ju både Olivecrona och dennes såväl motståndare som anhängare flera gånger uppehållit sig vid. Han hävdade bl.a. att förhållandena i vissa tyska stater ej kunde åberopas som mönster för Sverige och att dödsstraffets faktiska avskaffande i Finland borde ses i belysning av att de ryska myndigheterna hade förvisning till Sibirien att tillgripa som ersättning; dessutom underströk han, att även om tsarregimen suspenderat dödsstraffet hade den dock hittills vägrat att upphäva det. I fråga om Schweiz underlät han givetvis ej att omtala att dödsstraffet just i dagarna återinförts i kantonen Fribourg och tilläde: »Redan den omständigheten att i det fria Schweiz exemplet av dödsstraffets avskaffande icke bland de övriga kantonerna verkat större efterföljd, synes mig mer än alla siffror tala därför, att den erfarenhet, som vunnits på de ställen där man tagit detta steg (alltså Neuchätel och, fram till febr. 1868, Fribourg) icke varit fullt tillfredsställande.» Sammanfattningsvis: »Om vi således blicka omkring oss, finna vi, att det endast är en för.svinnande liten del av den civiliserade mänskligheten, som ännu tagit det steget fullt ut alt avskaffa dödsstraffet; och man ser däribland icke något av de stora folk, vilka pläga gå i spetsen på civilisationens väg. Det är likväl tydligt, att ett exempel i stort, d.v.s. från något av de större folken, skulle i detta fall vara av största vikt, ty först därigenom kunde man vinna en rikare och i samma länder, vilka kunna i folkmängd jämfiiras med vårt, Donaufurstendömena (d.v.s. Moldau och Valakiet) och Portugal, hava hittills vågat försöket. De hava dock gått varsamt tillväga därvid, och den vid frigivning genom nåd av mån säkrare erfarenhet om följderna därav. Endast två
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=