INLEDNING »Lag eller annan föreskrift får ej innebära att dödsstraff skall kunna ådönias.» Så lyder 8 kap. 1 § i vår nu gällande grundlag. Det är en paragraf av historisk belvdelse, som likväl influtit i grundlagen utan att väcka någon större uppmärksamhet. j\Ien det är ändå värt att slå fast att först g('nom detta stadgande är diidsstraffet definitivt avskaffat i vårt land och att detta skett inte endast genom ändring i strafflagen utan genom att bestämmelsen ingår i rikets grundlag. Milstolparna i utvecklingen är: De medeltida landskaps- och landslagarna; 1731 års lag; Gustav III:s ändringar i denna lag 1779; 1861 års strafflag; 1921 års riksdagsbeslut, varigenomdödsstraffet avskaffades i den allmänna lagen. Men alltjämt stod det kvar i strafflagen för krigsmakten oeli fiirst genomdet ovan anförda stället i 1971 års grundlag försvann det helt. Vid en internationell jämförel.-ie står sig Sverige i dag ganska gott när det gäller dödsstraffets utplånande ur strafflagstiftningen. Frågan har belysts i en översikt med titeln »Döds.straffet», utgiven 1972 av .svenska si'ktionen av Amuestv International. Fn belgisk kriminalist vid sekelskiftet ansåg sig kunna konstatera att detta straff var en relikt från det fiirgångna som rimligen skulk' med dt't snaraste fcirsvinna. Men när den franske juristen Marc Ancel på 1960-talet på FN:s u})pdrag gjorde två uppmärksammade utredningar om diidsstraffets förekomst i världen kom han till resullalt't alt det inte hade försvunnit utan tvärtom kommit tillbaka med förnyad styrka. Den negativa utvecklingen har fortsatt. Sverige var å andra sidan ingalunda hland d(' ftirsta i raden av stater som avskaffade diidsstraffet. Föga mer än sextio år har gått sedan riksdagen för sin del besliit upphäva detta straff, oeh det skedde då inte utan motsättningar. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910; året 1900 avrättades 3 personer, däribland en 19-årig pojke. Och ännu har endast hundra år gått sedan de två sista offentliga avrättningarna försiggick (nedan sid. 63) under tillopp av stora människomassor och åtföljda av uttryck för gammal folklig vidskepelse kring sådana förrättningar. Folk trängde sig fram för att i skedar och koppar kunna uppsamla något av den avlivades blod. ett osvikligt medel, ansågs det, mot fallandesjuka.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=