102 arna inom första kammaren varit så delade vid förra riksdagen, ville De Geer någon gång uttala sin åsikt härom och hade då, sade han, valt ett tillfälle, »förrän ämnet blivit behandlat av utskottet och det således endast kan vara fråga om själva grundsatsen och icke om granskning av något formulerat förslag». Han gav därefter, utan namns nämnande, en eloge åt Olivecronas bok men fann ej de skäl bindande, varmed man sökt bevisa dödsstraffets orättmätighet i och för sig. Livet är en gåva av Gud, brukar man säga, och det är ej människans sak att taga det; men friheten, sade De Geer, är ju också en gåva av Gud; alltså skulle även fängelsestraff vara orättmätigt. Ingen har ifrågasatt att dödsstraffet skall borttagas från krigslagarna; hur skall man då kunna motivera dess borttagande ur allmänna lagen med att det är orättmätigt? Ingen förnekade den enskildes rätt till nödvärn, skall då icke staten få ha samma rätt när det visas behövligt för dess egen säkerhet och uppfyllandet av dess ändamål? De Geer sade sig likväl ha skäl att hoppas att den dag snart skulle vara inne, då »detta förfärliga straff» skulle visa sig obehövligt. I själva verket har vi redan, utan hittills synbar olägenhet, nalkats målet ganska nära: för de allra grövsta brotten är ju död.sstraffet numera alternativt med livstidsfängelse, och vi kan »med fog säga oss» stå i främsta ledet bland Europas civiliserade nationer uti ifrågavarande hänseende». De Geer gav några exempel: I Danmarks nya strafflag, 1866, står dödsstraffet kvar som ovillkorligt, likaså i Belgiens av 1867, ehuru det där kan sänkas till lägre om förmildrande omständigheter föreligger. I England, Österrike och senast i Frankrike har frågan om dödsstraffets avskaffande varit före men fallit. I Portugal är visserligen dödsstraffet sedan 1867 avskaffat men blott för civila brott och ej i krigslagarna; att det avskaffats för mord berodde på att någon avrättning ej ägt rum där på tio år och det av den anledningen att det icke begåtts något mord; som sagesman åberopade De Geer ingen mindre än kungen av Portugal.’^ — Det faller, i parentes sagt, i ögonen att De Geer skickligt undvek att beröra övriga länder, där dödsstraffet upphävts eller suspenderats, och som Olivecrona anfört i sin bok och både Aftonbladet och C. F. Bergstedt skrivit om i samband med 1867 års debatt. De Geer tolkade utvecklingen i Portugal som bevis för riktigheten i satsen »att sederna skola förmildra lagarne och icke tvärtom, att lagarnas mildhet förmår mildra sederna». I Sverige är, menade han, tillståndet inte så gott som i Portugal.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=