83 cronones ränta ingalunda blifva förminskat, med mindre hon och hoos en part förökes”, heter det sålunda i instruktionen. ”Skall och grant achtas, att de hemman, som hafva mindre ägor uti åker och äng, dock och kunna vara lika skattlagde med dem, som större ägor hafva, då skall likväl skatten eller några åhrliga uskylder icke förminskas, om de elliest hafva sådane lägenheter med skogh, fiskevatten och annat gott tillfälle, så att de hafva varit och ännu äro väl besuttne och behålldne”. Det var således ingen liten administrativ apparat, som 1568 påbjöds för att rannsaka om rikets hemmantal och om det adekvata fullsuttenhetsbegreppet: rikets omkring 1 000 socknar skulle indelas i ca 4 000 fjärdingar och i de planerade rannskningsnämnderna skulle ingå mellan 25 000 och 50 000 bönder. En motsvarande gårdsräkning och jordvärdering hade med all sannolikhet ej ägt rum i Sverige under de fem sekel, som förflutit sedan attungsindeiningen tillskapades under vikingatidens slutskede. Anledningen till den påbjudna skattläggningen står emellertid fullt klar: uppenbarligen har Vasatidens makthavare känt en viss osäkerhet inför de från medeltiden traderade jordvärderingsnormerna och de beskattningsresultat dessa lett till, något somsjälvfallet främst gällt förhållandena i rikets perifera delar, där uppodlingen kunde antas ha gått långt förbi de gamla medeltida mallarna. Den medeltida )ordvärderingen kände ursprungligen endast ett fullsuttenhetsbegrepp, det var bonden, besutten på en attung, en jordäga med ett beräknat genomsnittligt årsutsäde, värt 4 öre silver. Vid sidan av detta fullsuttenhetsbegrepp framträder i urkundsmaterial från 1200-talets början en variant av attungsräkningen, dubbelattungen/marklandet om 8 öresland, med årstitsädet värderat till en mark eller 8 öre silver. Av stadganden i UL framgår, att fullsuttenhetsbegreppet i folklanden vid tiden för lagens tillkomst var knutet till marklandet och ej till attungen: vigermannen, ursprungligen identisk med den somförmådde fullgöra ledungsplikten likställes av lagen med bonden, som var besutten på ett markland.Vad som föranlett övergången till ett dubblerat fullsuttenhetsbegrepp i folklanden har ännu icke kunnat klarläggas av forskningen, möjligen kan man anta att den haft sin grund i förhållandena inom ledungsflottan och avsett att åvägabringa en omfördelning av ledungsbördorna. Uteslutas kan ej heller, att den haft samband med uppbörden av peterspenningen, skäl tala nämligen för att vissa administrativa förändringar inom folklanden kommit till stånd i anslutning till ärkestiftets upprättande 1164 och för att en mer effektiv uppbörd av peterspenningen organiserats i samband härmed. Om folklanden från denna tid kommit att räkna 24 hund i stället för de ursprungliga 22 hundenheterna, har folklandsdelen av ärkeskiftet representerat jämnt hälften av den taxerade jordarealen i Svealandskapen, som beräknats till totalt 48 hund. En sammanläggning av två attungar till en i denna del av ärkeskiftet - i dess Norrlandsdel debiterades ej peterspenningen - har kunnat ge anledning till att debiteringen av peterspenningen, som uppenbarli-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=