5 Attungstal och mantal i Småland För det egentliga Småland — Värend och Oland undantagna — har jag tidigare i anslutning till talvärdena i prästtaxan 1530—43 ifrågasatt förefintligheten av en tidig indelning i två landskapshälfter, en västlig del, omfattande Finnveden, Vist, Tveta och Njudung, samt en östlig hälft med Vedbo, Sevede, Aspeland, Flandbörd, Tjust och Möre. Dessa landskapsdelar har sedan var för sig varit underindelade i hälfter pä sätt framgår av sammanställningen nedan.' Ett visst intresse knyter sig givetvis till frågan, omdet även här — såsomfallet varit med de rekonstruerade underindelningarna av Västergötland och Östergötland — föreligger en klar relation mellan framräknat attungstal och mantal ej endast vad avser landskapet i dess helhet utan även för de ifrågasatta landskapshälfterna och fjärdingarna. Nedan har sammanfattats resultatet av mantalssättningen för det egentliga Småland. Det visar sig att ett beräknat jordatal av 9 360 attungar^ haft sin motsvarighet i 6 899,6 mantal i landskapet i dess helhet, vilket ger ett medelvärde av 5,4 öresland pr mantal, en något lägre siffra alltså än den för Västergötland och Östergötland framräknade. Av talvärdena belöper sig 4 688 attungar resp 3 645,1 mantal på den västliga landskapshälften samt 4 672 attungar resp 3 256,5 mantal å den östliga. För den förra landskapsdelen blir medelvärdet 5,1 öresland pr mantal, för den senare 5,7 öresland pr mantal. På landskapshälfterna belöper sig således följande procentuella andelar i jordvärderingen: Mantal Attungstal % "'o östlid del Västlig del 47,2 49,9 32,8 50,1 Den överensstämmande relationen jordatal —mantal talar för att landskapsindelningen i en västlig och en östlig hälft utgjort en realitet liksom för att mantalet även här stått för i medeltal I 1/2 attung. Aven den underindelning av landskapshälfterna i fjärdingar som ifrågasatts, visar anslutande talvärden för attungstal och mantal.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=