5 Av tabellen framgår, att den uppskattning av bonas och häradernas talvärden, som kunnat göras med ledning av prästtaxan, i stort överensstämmer med de nu supponerade attungstalen; totalbeloppet för prästtaxans taxering av Västergötland, 852 1/2 mark, står här mot antagna 810 mark och mellan bogrupperna framträda jämförelsetalen 517 resp 540 mark för de tre bona samt 335 1/2 resp 270 mark för de fem. Det kan konstateras att inom bona i vissa fall en omfördelning av talvärdena för häraderna måste ha skett, i andra åter har en viss höjning eller minskning av häradstalen genomförts. Anmärkningsvärt hög är uppvärderingen av Vadsbo härad och inom Gudhems bo kan iakttagas avsevärda förskjutningar i värdena mellan Marks och Gudhems härader: Mark, 1/10 bo och 288 attungar, har i prästtaxan en taxering, som står för 960 attungar samtidigt som Gudhem, 4/10 bo och 1 152 attungar, i prästtaxan ej taxeras högre än till 496 attungar. Fråga är om man i dessa förskjutningar i häradsvärdena kan skönja en tidig förmedling av mantalet mellan häraderna och — omså varit fallet — vilka ha de förhållanden varit, som föranlett dem. Av Sahlgrens framställning framgår att han vill datera uppkomsten av boindelningen i Västergötland till tid före 1100talet'° medan prästtaxan här ansetts återgå på talvärden, uppkomna vid taxeringen till Viennetionde ca 1314; det är följaktligen inom denna tidram som omtaxeringen av häraderna i så fall måste antas ha ägt rum. Jag har i annat sammanhang ilrågasatt möjligheten av att upptaxeringen av Marks härad kan ha haft samband med att häradet före 1314 tillagts vissa territorier söder om den gräns mellan Sverige och Danmark, som uppdrogs 1050—60, ett gränsöverskridande som skulle ha lett till en dubblering av häradsterritoriet på dansk bekostnad." Det kan vidare konstateras att de attungstal för häraderna, somframträder i botablån, med talvärden sc^m 192, 384, 576 och 768 attungar väl ansluter till den svenska marken om 192 penningar, något som självfallet varit ägnat att underlätta bötesfördelningen mellan häraderna. Med den här antagna relationen av 2: 1 mellan de två bogrupperna i vad avser attungstalen och 1:1 vad gäller bötesfördelningen har varje attungsmantal i femgruppen tagit den dubbla andelen i böterna mot mantalet i tregruppen. I avhandlingen presenterades ett försök till rekonstruktion av en indelning av Västergötland i tredingar, en nordlig, en sydlig och en västlig treding. Rekonstruktionen baserades på uppgifterna i ett additament till äldre Västgötalagen, som under rubriken Westgöta Kyrkior redovisar totalantalet kyrkor i landskapet, tillhopa 505, fördelade på dess samtliga härader." Det är den i lagadditamentet förekommande enumerationen av häraderna med deras kyrkotal somgivit anledning till antagandet, att en tredingsindelning av Västergötland existerat." F4ur den antagna tredingsindelningen relaterat till boindelningen redovisas i sammanställningen nedan, där häradernas attungstal enligt boindelnmgen upptas i tredingskonstellationen tillika med kyrkotalet för häraderna samt attungstalet pr kyrka, beräknat efter medelvärdet:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=