120 andra delar av riket. Att uppgiften \AM28 att endast 10 män skulle ha ingått i nämnden måste vara oriktig är uppenbart. Men även uppgifterna i C 14 och B 81 att 7 av nämndemännen hämtats från Sverige och 5 från Danmark är svåra att acceptera i de rikssammanhangvaromhär är fråga. Det kan förtjäna framhållas att som avvikande representationsunderlag nämns i B 81 Hälsingland och Södermanland i Sverige och Fyn ( =Odense stift) i Danmark, i C 14 Södermanland, Hälsingland och Fyn samt i AM28 Hälsingland. C. Weibull, a.a., s. 5 not 2) tillmäter ej de avvikande namnen och hemorterna i handskriftsvarianterna någon betydelse:» Beträffande texten i uppteckningen förekommer, såsom framgår av de i de nämnda editionerna anförda varianterna, större olikheter mellan de olika handskrifterna endast beträffande namnen och hemorterna för de personer, som satte gränsstenarna. Sven Lagerbring, Svea rikes historia I, 181, finner förklaringen härtill att i gränsläggningsförrättningen tvivelsutan dragit ut på tiden och en del ombud därunder blivit ersatta med andra. Helt säkert ligger emellertid förklaringen till variationen bertäffande egennamnen och hemorterna i den självständighet och det slarv, somplägar utmärka medeltida avskrivare.» Weibull uttrycker sig här så att läsaren lätt bibringas uppfattningen att han ej beaktat runhandskrifternas inadvertenser i vad avser totalantalet riksnämndemän och dettas fördelnming på de båda rikena.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=