115 Kap. 3 Ekbom 1974, s. 175. 1 Kap. 4 A.a., s. 175, cfr s. 112. ' A.a., .s. 117 f. l Kap. 5 A.a., ,s. 119 ff, s. 175. ^ A.a., s. 119 f. 1 Kap. 6 .^.a., s. 121. - A.a., s. 122 f. 1 Kap. 7 A.a., .s. 130 t. 1 Kap. 8 l A.a., s. 175. ’ A.a., s. 202, cfr C.A. Ekbom 1979, s. 169 f. ■’ I vissa av de gamla byar i Tiundaland, där bönderna 1312 blev föremål för den beskattning, som gick under benämningen markgäld, kan fastighetsbildningens utveckling relativt väl följas alltifrån tiden för UL;s tillkomst 1296; förteckningen över markgäldsbeloppen har ju tillkommit endast 16 år efter lagens utfärdande. Det gjorda påståendet kan illustreras med hänvisning till de uppgifter, som nedan sammanställts rörande jordtaxeringen av exempelvis Mysslinge, en by i Alunda socken. Olands härad. De 10 bönder som enligt markgäldsförteckningen brukade byns jord, hade att utgöra tillhopa 62 öre i markgäld (cfr Uplands fornminnesförenings tidskrift XXIX (1913), s. 139 med där anförd litteratur). Med uppgifterna ommarkgäldens storlek bör sammanhållas, att byn i Vasatidens räkenskaper taxeras till 31 öresland, något somger anledning till antagande att markgälden debiterats bönderna efter jordetal med 2 öre pr öresland. I tabellen nedan redovisas markgäldsförteckningens uppgifter angående gäldens fördelning på byns bönder ävensom ett försök till rekonstruktion av hur jordatalet fördelat sig på de 10 brukningsdelarna: Markgäld 1312 Motsvarande jordatal öresland ore 8 4 ingimarus fastuidus” skialmer” laurencius” (1) matthias” petrus” gudthormus” laurencius” (2) mareus” asmundus” 8 4 8 4 8 4 8 4 2 4 8 2 4 4 6 3 3 6 8 2 1 4 62 31
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=