Noter Kap. 1 ' Viennetionde och hundaresindelning, s. 132 ff. ' A.a., s. 141 ff. ' A.a., s. 137. ■' Westgöta-Lagen, ed. Collin och Schlyter, s. 69 f. ^ Viennetionde och hundaresindelning, s. 138 med hänvisningar. Namn och bygd 1925, s. 130 f. ^ Viennetionde och hundaresindelning, s. 139 med hänvisning. ** A.a., s. 141 f. A.a., s. 142 f. Namn och bygd 1925, s. 139. Den äldsta gränsläggnmgen mellan Sverige och Danmark, ovan s. 101. Viennetionde och hundaresindelning s. 144 f. Collin och Schlyter, a.a., s. 74. Viennetionde och hundaresindelning, s. 144. Under benämningen Utlanden sammanfattas i tinglottsstycket fyra härader, Vättle, Sävedal, Askimoch Hising. Viennetionde och hundaresindelning, Exkurs VIII, s. 212, not 18. l ] Kap. 2 ' Ovan s. 3. ’ G. Thulin, Ommantalet II, s. 164. ^ Viennetionde och hundaresindelning (1974) s. 25 ff. ■* Nordisk kultur XXIX s. 130. H. Forssell, Sveriges inre historia II. Anteckningar ommynt, vikt, mått och varupris i Sverige, s. 119. ^ Attungen och marklandet, s. 188 ff. ^ Kr. Erslev, Valdemarernes storhedstid, s. 46. II, s. 95 f. Beträffande D. Djurberg cfr Sv. Biografiskt lexikon XI, s. 287 ff. Det kan svnas anmärkningsvärt, att Thulin i sin avhandling om mantalet ej funnit anledning lämna uppgifter vare sig om rikets totala mantal eller om mantalssättningen för landskapen. Den enda uppgift om totaliteten, Thulin tillhandahåller, är relativ, på tal om städernas mantal framhåller förf, II, s. 88, att detta utgjort ca 900 eller 1/70 av hela rikets mantal. Det sk gärdemantalet i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland anges dock av förf. till resp. 1 616, 412 och 1 201, cfr 1, s. 77, 83 och 90. '' Ovan s. 14. ' ’ Ovan s. 111. Cfr ovan s. 14. !3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=