RB 34

109 ligheten av att stenen skulle ha satts i Ås socken vid Viskans utlopp i havet. Mot en tänkt lokalisering av gränsstenen till skärningspunkten mellan Fjäre och Sävedals härader har Sandklef olika invändningar. En av dessa är att det framstår som ologiskt att förlägga gränsstenen till Hallands nordgräns mot Sävedals härad i stället för vid havet, såvida icke Sävedal och Askim hört till Norge. Drar man en rak linje från den angivna skärningspunkten till Danaehaec — den säkert identifierade platsen för den andra gränsstenens placering invid Faurås härads nordgräns — skulle Viskadalens bästa bygder, Horred, Istorp, Oxnevalla och Kungsäter falla väster om en sådan linje. Är det möjligt, frågar Sandklef, att de tolv männen dragit upp gränsen så, att Danmark förlorat dessa värdefulla områden utan att markera detta med ett gränsmärke? Området rymde vid medeltidens början några av Västsveriges bästa och rikaste slättmarker.^^ Sandklefs invändning mot en tänkt placering av den första gränsstenen vid Hallands nordgräns är väsentlig: en ofrånkomlig förutsättning för ett dylikt antagande är, att det stora ”knä” i Hallandsgränsen mot Västergötland, som bildas vid en rak gränsdragning från Danaebaec norrut mot Hallands nordspets, uppkommit genom svensk infiltrering i dessa åtråvärda jordbruksbygder. Det måste m a o antagas att Sverige från 1000-talets mitt intill tiden för den uppteckning av den svensk-danska gränsen, som möter i Hallandslistan i Kong Valdemars Jordebog från ca 1260’^, tillvällat sig dessa bygder, innefattande över tiotalet kyrksocknar, i direkt strid mot gränsdragningen mellan rikena vid 1000-talets mitt. Jordebokens gräns skulle då ej såsom inom historieforskningen allmänt antages ha utgjort den äldsta riks- och landskapsgränsen utan en yngre gräns, som före uppteckningen i jordeboken måste ha accepterats av Danmark. Att så kan ha varit förhållandet framgår dock av att den första gränsstenens placering i skärningspunkten mellan Fjäre och Sävedals härader lätt kan identifieras, främst tack vare Benzelius’ undersökningar.Stenen har satts på ägorna till hemmanet Sundet i Landvetters socken, Sävedals härad, på det smala näs, somåtskiljer Nordsjön från Östersjön, båda övertvärade av gränsen mellan Sävedals och Fjäre härader. Detta hemman går i 1500-talets räkenskaper under namnet Sundsås, 1/2 mantal skatte,och på 1973 års ekonomiska karta återfinns på näset mellan sjöarna invid Nordsjöns östra strand lägenhetsnamnet Sundasten, den sannolika platsen för stenen. Den skulle i så fall ha rests på näset just där den nuvarande gränsen går mellan Fjäre och Sävedals härader. Denna bestämning av platsen för den första gränsstenens placering medger flera slutsatser. Som Sandklef framhåller framstår stenens placering där som ologisk, om Danmark ägt territorierna närmast norr om stenen, dvs Askims och Sävedals härader. Att Norge såsom ifrågasatts av Sandklef skulle ha disponerat dessa territorier söder omGöta älv är ytterst osannolikt och slutsatsen måste därför bli att såväl Askims som Sävedals härad, av vilka det sist-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=