390 ämbete, som i Krigshovrättens ställe skulle föredra militära revisionsmål, ombesörja militärrättsligt utrednings- och remissarbete samt hålla uppsikt över den militära rättsapparaten genom granskning av renovationer och fångförteckningar. Den verklige föregångsmannen för den typ av kontroll och insyn, som Staaff önskade förverkliga genomsitt militieombudsmannaförslag, var Clas Livijn. Livijn hade uttryckt värderingar om disciplinens natur, som väl överensstämde med Staaffs, liksomStaaff tagit avstånd från den kadaverlydnad, som ensidigt grundades på hot om straff, och anslutit sig till läran omden dubbelriktade disciplinen, vilken utgjorde ett av militieombudsmannaidéns grundmotiv. Båda var konsekventa legalister med kompromisslösa krav på samstämmighet mellan militär och allmän rättsuppfattning. Livijn hade strävat efter att avskaffa rekonventionen vid klagan mot förmans straffbeslut, öka insynen i militära förhållanden i stort, ge varje krigsman rättighet att påkalla undersökning av missförhållanden inom sitt förband, lägga kontrollen av extrajudiciell bestraffningsrätt under samma band och form som judiciell samt inskärpa alla soldaters rätt att använda justitlekansler och justitieombudsman för utredning av militära missförhållanden oberoende av militära myndigheters mellankomst. I motsats till Livijn drev Staaff däremot kontrolltanken till större precision, och i ett hänseende bröt han med den tankegång som utgjort själva kärnan i Livijns disciplinteori. Den paternella disciplineringen av soldaternas liv och leverne som utformats av Livijn och förfäktats långt efter honom av en konservativ straffrättsteoretiker som Olivecrona, blev naturligtvis en anomali i ett samhälle statt i politisk demokratisering. Noga taget innebar ju paternalismen att en högt bildad medborgare skulle underordnas en betydligt mindre bildad förman som ett tjänstehjon. Inom en värvad eller indelt yrkesarmé i 1830-talets Sverige fanns alla sociala förutsättningar för en sådan paternalism. Inom en värnpliktsarmé under rösträttskampanjens tidevarv var den omöjlig. Paternalismoch medborgarintegritet på lika villkor var oförenliga. Paternalismen underminerades därför ofrånkomligt av både demokratiseringsprocessen och den allmänna värnpliktens slutliga genomförande. Militieombudsmannakontrollen gav emellertid möjlighet att fortfarande använda tämligen milda, humana och snabbt verkande disciplinstraff inom en här byggd på politiskt fullmyndiga medborgares värnpliktsskyldighet. Genom den imponerande auktoritet, med vilken Staaff ville utrusta sin kontrollant, kunde militieombudsmannen tillvarata rättssäkerhetsintresset hos alla krigsmaktens medlemmar oberoende av dessas egen förmåga att själva göra lag gällande mot militära myndigheter och förmän. Disciplinförfarandet skulle bli självkontrollerande och misstag kunna rättas redan vid strafftillfället. Militärrättens dysfunktion var åter på väg att repareras.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=