386 ning av den allmänna värnpliktens princip var detta omöjligt. Soldaterna kom härigenom att rekryteras från samhällets alla skikt. Straffrättssystemet var dock konstruerat på ett sätt somvar oförenligt med de välsituerades sociala ställning och värderingar. Det innebar att politiskt och socialt fullmyndiga måste underkasta sig strafformer, vilka dittills förbehållits de socialt deklasserade underklasser från vilka krigsmaktens personal rekryterats. Sociala preferenser och värderingar fick alltså militärstraffrätten att framstå som dysfunktionell. Genom förändringar av både rättsregler, praxis och doktrin undanröjdes dysfunktionen. Den reformerade militärstraffrätten legaliserade emellertid fortfarande ett affliktivt straff, prygel. Erfarenheterna av prygelns användning under 1820- och 1830-talen visade dock att prygelexekutionen i förfärande grad genom sina sociala följder utgjorde första steget på vägen mot manifest kriminalitet. Det sociala systemet i hela dess vidd inverkade dysfunktionerande på affliktiva straff, men samtidigt framskred det militärstraffrättsliga reformarbetet mycket trögt. Orsaken var i första hand socialhistoriskt betingad. De ekonomiskt välbeställda utnyttjade möjligheten att friköpa sina söner från värnpliktstjänsten genom att sätta andra i stället. Värnplikt och krigstjänst blev härigenom aldrig aktuella för dessa grupper, vilket ledde till att de lagstiftande samhällsklasserna aldrig konkret behövde konfronteras med affliktionsstraffen. Detta hämmade självklart reformviljan, särskilt som prygelstraffets ersättande med hårda, korta frihetsberövanden skulle komma att kräva ekonomiska uppoffringar i formav uppförande av ett stort antal arrestbyggnader. Den politiska, sociala och ekonomiska skiktningen av samhället verkade härigenom på intet sätt dysfunktionerande på affliktionsstraffens adekvata karaktär, trots att straffarter av detta slag efterhand utdömdes av en allt enigare juridisk doktrin. Först sedan en återanpassningsideologi byggd på vissa bestämda former av frihetsberövande framstått som bäst överensstämmande med statens kriminalpolitiska, sociala och inte minst ekonomiska fördelar, kunde affliktionsväsendet som helhet avskaffas. Inom militärväsendet efterträddes prygeln av olika arreststraff och ett komplex av andra disciplinära korrektiv, vilka kunde tillämpas på alla typer av insubordinationer och oönskade beteenden. Rättsreglernas funktionella adekvans betingades direkt av såväl militär som rättslig doktrin, av krigsmaktens organisation, uppbyggnad och rekrytering samt inte minst av de allmänna former och villkor, under vilka arbetstagare i allmänhet subordinerade under arbetsgivare. Reformframstötarna på det politiska planet styrdes strikt funktionellt: så snart de politiskt fullmyndiga samhällsklasserna riskerade att få se sina söner inordnade i de militära leden, restes krav på ny lagstiftning för att bättre tillvarata de inkallades intresse av rättssäkerhet och personlig integritet. Däremot ifrågasattes aldrig att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=