385 stiftande församlingen som legalitetsprincipens praktiska, funktionella räckvidd drastiskt ökades och den paternella tvångsprincipens och ensidiga sociala kontrollens i motsvarande grad minskades. 6. Militärrätten somfall av dysfunktion Rättsinstitutens och rättsreglernas livslängd är beroende av hur länge de kan brukas funktionellt. Rättsinstitut och rättsregler som tillkommit lagstiftningsvägen utan att äga praktisk tillämpbarhet blir snabbt otillämpade eller obsoleta. Rättsreglerna kan även genomgå en utveckling som innebär att ett ursprungligen funktionellt institut eller regelkomplex genomändrade sociala och ekonomiska omständigheter blir dysfunktionellt, alltså endast kan användas partiellt eller med reducerad tillämplighet och effektivitet. Militärstraffrätten genomgår under den långa tidsperiod, som här behandlas, kraftiga svängningar mellan funktion och dysfunktion. Genom upprepade lagstiftningsåtgärder och ändrad praxis återförsätts dysfunktion i acceptabel funktion. Ända fram till 1800-talets slut förelåg de yttre militära, administrativa, allmänt processuella och fr.a. politiska och sociala faktorer, som fick det militära rättegångssystemet att fungera adekvat. Det var först genom förändring av dessa faktorer i mer omfattande grad under 1800-talets senare socialt, politiskt och processuellt dysfunktionell. Militärstraffrätten svängde i motsats till militärprocessrätten med nästan cyklisk regelbundenhet mellan adekvat funktion och dysfunktion; pendlingarna återkommer i tjugofemårsintervaller, och vid alla tillfällen inträffade en återställning av funktionen. 1600-talets militärstraffrättsligapreventionsprincipvisadesigkraftlös och Inadekvat vid 1700-talets mitt och senare del. Militärstraffrättens allmänpreventiva huvudsyfte underminerades genomleuterationsförfarandet. Den allmänpreventiva dysfunktionen reparerades emellertid genom det extrajudiciella bestraffningssysteniet; härigenom tillfredsställdes både straffrättskipningens allmänna funktion att avskräcka från brott och leuterationsinstitutets funktion att uppnå rimlig ekvivalens mellan brottets militära skadlighet och straffets stränghet. Utifrån de politiska, ekonomiska, sociala och normativa förutsättningar, som förelåg vid denna tid, framstod det extrajudiciella Institutet somhögst funktionellt, ja förutsättningarna underbyggde extrajudicialitetens adekvata sida helt och fullt. Någon faktisk förändring i humaniserande riktning blev det emellertid knappast fråga om. Leuterationsinstitutet omformades omärkligt och gradvis genompraxis och doktrin till det extrajudiciella bestraffningsinstitutet. Napoleontidens militära tryck mot Sveriges suveränitet och frihet framtvingade en kraftig förstärkning av landets försvarskrafter. Utan tillämp- '2~> Nyyren som militärrättskipningen kom att bli del.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=