383 minst det föråldrade husbondevälde, som var disciplinrättens speciella särmärke. När disciplinrätten användes i politiskt syfte eller för att tysta kritik eller omstöpa krigsmän till likriktade krigsautomater, kom den politiska motreaktionen alldeles spontant. 5. Legalitetens sociala dimcjtsioncr En rättsordnings faktiska rättssäkerhetsnivå i den mening, begreppet inledningsvis preciserades, kan endast fastställas genomkombination av rättshistoriska och socialhistoriska iakttagelser. Detta kräver i sin tur tillgång till ett källmaterial, som möjliggör analys av fr.a. rättskipningen inom de lägsta instansernas domstolar samt förhållandevis goda preciseringar av de rättshandlandes och lagfördas sociala ställning. Under 15- och 1600-talet balanserades straffrättens förintelse- och hårdhetsmoment av leuterationsinstitutet. Ingen undersökning föreligger emellertid hittills, som visar i vad mån leuterationerna styrdes av renodlat juridiska principer, av juridiskt irrelevanta överväganden, vilka tog hänsyn till den dömdes sociala ställning, eller båda i förening; förmodligen spelade den sociala faktorn en betydligt större roll än den juridiska doktrinlitteraturen och fr.a. leuterationsbeslutens motiveringar ger direkt anledning att antaga. Under 1700-talet tillkom under upplysningsfilosofins inflytande en ny faktordegalitetsprincipen, med vilken leuterationsförfarandet inte var omedelbart förenligt. Till sin formella karaktär innebar den att gränslinjen mellan enskild livssfär och statlig myndighet måste göras definitoriskt klar; idealiter innebar detta att gränsen för det offentligas maktutövning skulle anges genom entydiga rättsregler, samt att den gällande rätten skulle utgöras av dessa rättsregler och enbart dessa; vad som låg utanför reglernas räckvidd, tillkom inte den offentliga makten och administrationen att befatta sig med. Legalitetsgrundsatsens innersta syfte var konkret att skydda den enskilde individen mot maktmissbruk och osäker rättstillämpning. Funktionellt sett är det emellertid inte så säkert att legalitetsgrundsatsen i verkligheten innebar någon ideologisk omvälvning eller påfallande allmän ökning av garantin mot subjektiv och arbiträr rättstillämpning. 1600-talets doktrin hade, åtminstone för straffrättens vidkommande, spelat en starkt normerande roll för rättslivet. ökade rättssäkerheten reellt, berodde detta primärt på rättstillämparens trohet mot sin samtids accepterade rättskällor. Det spelade sedan säkerligen en underordnad roll omrättskällan utgjordes av en positiv rättsregel, vilkeni det konkreta fallet måste tillämpas subjektivt och extensivt, eller en detaljerad men preciserad doktrinståndpunkt, som var direkt passande för det enskilda rättsfallet. Men det finns en socialhistorisk konsekvens av legalitetsprincipens genombrott, som kanske inte riktigt klart uppmärksammats, nämligen skill-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=