381 av beror i första hand på Clas Llvijns briljanta uppgörelser med de preussiska receptions- och inkulturationsförsöken. Ändå måste man räkna med en kraftig rättsinkulturation, som fr.a. kunde bestämma rättsbildningen inom disciplinområdet och inför krigsrätter och i något mindre grad inför Krigshovrätten. Men längre än till Högsta domstolen kom inte den militära rättsautonomin, ty där fick militärrätten sin slutgiltiga utformning. Praxis visade emellertid att de utslag, somKrigshovrätten fällt på grundval av det militära rättsmedvetandets värderingar, accepterades av Högsta domstolen i ungefär samma grad som de allmänna hovrätternas utifrån civila rättsåskådningar fällda avgöranden. Detta visar om något att normpluralismen var mindre än man först skulle kunna tro. Processuellt, sanktionsmässigt och normativt förelåg således en rättslig pluralism som var förhållandevis obetydlig. Det gäller nämligen att uppskatta pluralismens karaktär och styrka mera med hänsyn till rättsordningens faktiska funktion än formella struktur. Om någon synpunkt är värd systematiskt beaktande i fortsatt forskning är det just skillnaden mellan å ena sidan formell och å andra sidan faktisk, funktionell pluralism. 4. Millfärrätt ochsocial struktur Rättspluralismen är flerdimensionell. Ibland visar sig den statliga rättsordningen vara uppsplittrad i flera likaberättigade och av lagstiftaren accepterade eller legaliserade rättsordningar; militärstraffrätten och den allmänna straffrätten kan få tjäna somexempel. Begränsningen av analysen till att endast omfatta rättssystemets positiva delar visar sig i allmänhet för snäv, ty vid sidan av de positiva rättsordningarna finns ett varierande antal infrarätter, som i olika grad överensstämmer eller avviker från de statliga rättsordningarnas regelsystem. Ju större avvikelsen är mellan officiell rätt och infrarätt, desto större klasskaraktär kommer den officiella rättsordningen ofelbart att antaga. Den militära rättsutvecklingen kan utifrån det Integritets- och rättssäkerhetsperspektiv, som anläggs i denna undersökning, ganska lätt beskrivas i termer av rättspluralistisk utjämning. Lagstiftnlngsmasklneriet behärskades under hela 1800-talet med undantag för seklets allra sista år av en minoritet; 1860-talets representationsreform innebar somnämnt närmast en skärpning av exklusivitetskaraktären. Schematiskt kan man beskriva rättssystemet på följande sätt: Statens rättsordning konstituerades av ett begränsat antal infrarätter. Varje Infrarätt förmådde, så som lagstiftningsproceduren skedde, endast påverka lagstiftningen i begränsad omfattning. Vid sidan av denna konstellation av lagstiftande rättsuppfattningar och intressegrupperingar fanns den stora massan av människor, vilka var uteslutna från politisk verksamhet men som inte desto mindre hade både politiska
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=