377 Det är här viktigt att göra ett par preciseringar. För det första är det inte möjligt att mäta inkulturationsfaktorn i sin helhet på ett historiskt material av detta slag; rent allmänt kan man nämligen med säkerhet påstå, att inströmningen av främmande rätt måste ha varit betydande, men att tillägnandet av den främmande rätten inte så mycket skett via direkt reception av rättsregler och doktrin som genom inkulturation av värderingar och handlingsmönster, seder och bruk. För det andra föreligger det ett indirekt inflytande; den allmänna svenska rätten mottog främmande impulser, omvandlade dem till normer, rättsregler eller rättsliga bruk, vilka sedan övertogs och omtransformerades inom militärrätten. Den uppskattning av det främmande inflytandets storlek, som här görs, är därför egentligen missvisande och alldeles otillräcklig. Bakom 1600-talets militära rättsordningar kan man se inflytande från romersk rätt, dels beträffande rättsreglernas formulering, dels i den inkvisitoriska processprincipen men fr.a. i brottsbeskrivningar och brottssystematik; särskiljandet mellan militära och militärt kvalificerade brott var direkt klassisk, liksom brottskatalogen, vars huvudkategorier och delvis även straffarter recipierats via tysk-romerska källor. Dessa »klassiska» sidor skulle den militära rättsordningen i huvudsak komma att behålla ända fram till sekelskiftet. Den internationellt sett mycket betydelsefulla franska militärrätten betydde för den direkta receptionens del mycket litet. Inflytandet var säkerligen betydligt större från rättsinkulturativ synpunkt. Marskalk Bernadottes val till svensk kronprins och ställning som svensk överbefälhavare måste rimligtvis ha medfört ett avsevärt tillskott till det redan sedan lång tid starka franska kulturinflytandet i Sverige. De svenska militärrättsreglerna påverkades dock endast indirekt via förändringar i värderingsmönster och rättsuppfattning. Det är betecknande att det enda större direkta receptionsprojektet (Tibells och Carl XIV Johans) var franskinspirerat men snabbt lades ad aeta och därtill så grundligt att det inte ens varit känt av eftervärlden. Det allt överskuggande inflytandet kom från den preussiska militärrätten, och detta gäller både rättsreception och rättsinkulturation. Det är möjligt att urskilja tre perioder av starkt inflytande. Den första inträffade under Fredrik den Stores regering, då den preussiska drillen togs i militärutbildningens tjänst och inom kort sammansmälte med politirätten till det extrajudiciella bestraffningssystemet. Den andra inträffade under krigsåren vid 1800-talets början, då vissa kroppsstraff efter preussisk förebild utmönstrades sommilitära straff, men den svenska lagstiftningen i motsats till den preussiska upphöjde prygel till exklusivt militärstraff. Den tredjereceptionsperioden inföll successivt i och med att Tibellska krigslagskommittén påbörjade sitt arbete med krigsartiklarnas omarbetning och sträckte sig i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=