376 straffrättsdebatten hade flera orsaker. För det första kunde lantmännen skörda större vinster av den skatteomfördelning som givits genom det urtima förslaget än av något tidigare försvarsförslag. Någon anledning att på nytt aktualisera militärstraffrågan somhinder för en försvarsuppgörelse fanns därför ej från deras sida. Dubbleringen av övningstiden till de 90 dagar, som tidigare emotsetts med så stor fruktan, gick förvånande enkelt —när vederlaget väl tilltagits tillräckligt ordentligt. För det andra medförde disciplinsystemet, sådant det tillämpades, inga skäl till anmärkningar eller politiska reaktioner, eftersom de hårdare straffen i huvudsak förbehölls den värvade truppen. Det var först när Andra kammaren fått en ny sammansättning och därmed nya gruppers intressen att bevaka, som den militärrättsliga lagstiftningstaktiken av lantmannamodell definitivt blev politiskt omöjlig. 2. Rätfsreception och rättsiiikulturation Rättsvetenskaperna betecknar i allmänhet övertagande av främmande rättsregler med beteckningen reception-, i receptionsbegreppet inräknas övertagande av formella rättsregler, doktrin och i viss mån rättsligt bindande sed; hur receptionsbegreppet egentligen bör avgränsas torde vara oklart. Rättssociologer använder däremot begreppet rättsinkulturation för att beteckna överflyttning av normer och värderingar från en social sfär till en annan. Delvis är reception och rättsinkulturation sammanfallande. Reception innebär alltid en inkulturation medan rättsinkulturation kan omfatta mer än regel- och doktrinövertagande, t.ex. tillägnande av främmande seder och bruk, värderingar eller t.o.m. teknologiska innovationer med rättsliga konsekvenser. Ett speciellt lättillgängligt område för rättsinkulturation är den nationella handelsrätten, inom vilken internationella seder och bruk lätt vinner inträde och därigenom förändrar rättsregler, handelsbruk och inte minst värderingar. Militärrätten har i alla tider varit en tummelplats för rättsinkulturation. Krigsmakter och härorganisationer har haft att brottas med tämligen identiska problem, på vilka likartade normer kunnat ge tillfredsställande lösningar. Reception av rättsregler har härigenomvarit naturlig inommilitärrättsfältet. Men härtill kommer att militäryrket i påfallande grad varit internationellt inriktat. Officerare har studerat vid främmande militärakademier och härigenom medfört främmande militärideal och värderingar till hemlandet. Vistelse i fiendeland har lett till att erövraren kulturellt erövrats av den besegrade; trettioåriga kriget blev som bekant en tid, då kontinental kultur och kanske inte minst rättskultur svepte in över vårt land. Frågan gäller därför: i vilken grad kan man spåra inflytande från främmande rätt på svensk militärrätt utifrån den aspekt, som behandlas i denna framställning?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=