373 stolarna skulle däremot ha förorsakat ohanterliga ekonomiska och organisatoriska problem och fr.a. givit helt andra sociala slutresultat än disciplinsystemet. Detta gav i sin tur skäl att inte heller röra vid de grundläggande värderingar, på vilka krigsrättsorganisationen vilade. Problemet var emellertid att varken krigsdomstolar eller befälhavare skipade rättvisa med den säkerhet, som var skälig att begära. Därtill kom att kontrollförfarandet var helt otillräckligt. Stunden var inne för en uppgörelse med det militära rättssystemet i hela dess vidd, när Andra kammarens vänster dessutom menade sig märka, hur den högsta militärledningen under hänvisning till disciplinens krav och utnyttjande av disciplinära medel förhindrade allsidig debatt om försvarsmedlens användning, ställde sig bakom utbildningsprinciper som utplånade soldaternas vilja, samt tystade obehaglig kritik genom våld på grundlagsskyddad yttrandefrihet och genomdolda trakasserier. Under försvarsförhandlingarna 1901 komdenna uppgörelse. Som villkor för bifall till regeringens förslag till ettårig värnplikt uppställde vänsterföreträdare som Adolf Hedin och Karl Staaff villkor av långtgående art: krigslagstiftningen skulle i sin helhet läggas under samfälld lagstiftningsmakt, krigslagarnas personella och sakliga tillämplighet begränsas i största möjliga utsträckning, inga speciella militära brottspåföljder eller rättsgrundsatser tillämpas samt den militära domarmaktens behörighet begränsas. Därtill fogade Staaff sin berömda motion ominrättande av ett särskilt riksdagens militieombudsmannaämbete, varigenom effektiv kontroll över hela det militära fältet skulle kunna åstadkommas.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=