371 kunde därpå hos Kungl. Maj:t avstyrka verkställigheten av anskaffningsframställningen. 6. Till riksdagen kunde militieombudsmannen inkomma med de framställningar och förslag, till vilka han fann anledning. Han skulle varje år avge ämbetsberättelse till riksdagen med särskilt yttrande över krigsmaktens tillstånd och skötsel. 7. Till vederbörligt riksdagsutskott skulle militieombudsmannen vid anfordran avge utlåtande om behov och ändamålsenlighet i till krigsmakten äskade anslag. 8. Militieombudsmannen borde åläggas skyldighet att årligen företa inspektioner över hela landet och under dessa göra sig underrättad om manskåpets behandling, övningstidens användning o.dyl. samt närvara vid mera betydande fältövningar.-® Staaff hemställde slutligen att riksdagen skulle anta en ny paragraf i Regeringsformen, vari stadgades att varje lagtlma riksdag skulle förordna en för kunskap i militära ämnen känd man att som riksdagens ombud öva tillsyn över försvarsväsendet och övervaka »att ej några missförhållanden må utbreda sig inomkrigsmakten, att ej en falsk och mot sann medborgerlighet stridande anda där må vinna insteg, att krigslagarna tillämpas med oväld och insikt och att övningstiden användes på det mest fruktbringande sätt, samt att de av Riksdagen till hären och flottan beviljade anslag varda med sparsamhet och klokhet begagnade».^* Sammanfattning 1881 års reformer berörde inte det militära rättegångssystemet. Initiativ till ombildning av Krigshovrätten till en domstol med lagfaren majoritet inomSvea hovrätt togs dock omedelbart efter straffrättsarbetets slutförande av Kungl. Maj:t. Ytterst gällde reformen om den militära överrätten skulle förbli sammansatt med lagfaren eller militär majoritet. Justitieminister von Steyern förespråkade det förstnämnda alternativet, men remissbehandlingen av hans förslag blev en motgång. Krigshovrätten och Högsta domstolen såg i omändringen en fara för disciplinen inom krigsmakten, medan Svea hovrätt ansåg förslaget organisatoriskt oförenligt med hovrättens resurser, von Steyern tvingades själv lägga förslaget ad aeta utan att först pröva en proposition. Därefter gled den militärprocessuella frågan definitivt över till rlksda- *8 MAK 1901: 185 s. 8 ff. MAK 1901: 185 s. 16 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=