369 '>Då disciplinen —den äkta, den som i farans stund är något värd —vilar på förtroende, och då intet säkrare medel att framkalla förtroende finnes än rättvisa utan skillnad för hög och låg, kan en institution, som avser bland annat att tillbakavisa godtycket och trygga rättssäkerheten, ingalunda skada, utan måste tvärtom, rätt besett, verksamt gagna disciplinen.»^^ Tankegången leder direkt över till den andra delen av Staaffs krigslagstiftningsförslag vid 1901 års riksdag: inrättandet av ett militieombudsmannaämbete (MO). Motionen blir förståelig först mot bakgrund av vänsterns opposition mot den konservativa anslagspolitiken, misstron mot den etablerade militära fackexpertisen och hela den härva av interna trakasserier, somkom i dagen under Dyrssenkrisen.-^ Staaff höll för säkert att en genomgripande krigslagsrevision inte kunde komma till rätta med mycket av det specifikt militära, som efter införandet av en årslång allmän värnplikt skulle kunna utveckla sig till en social, om inte direkt en politisk fara. Några säkra garantier mot uppkomsten av militarismfanns inte, så länge kontroll inte företogs av krigslagarnas efterlevnad, den disciplinära bestraffningsrättens handhavande, utbildningstidens användning, övningarnas genomförande, de militära anslagens rätta begagnande och »mycket annat». Den militära samhällssektorn ansåg Staaff i högre grad än någon annan del av samhället vara i behov av insyn från det allmännas sida. Staaffs kontrollperspektiv var flerdimensionellt: kontrollbehovet motiverades från både den enskildes och hela samhällets synpunkt. Kontrollen borde sättas in från både juridiskt och fackmilltärt håll, ty trygghet måste vinnas för att varje enskild medborgares personliga uppoffringar inom ramen för ett värnpliktssystem tillvaratogs på mest gagnande sätt. De undantagslagar, under vilka de värnpliktiga kom att ställas, fick inte göras onödigt tryckande utan måste befrias från varje moment av nyck och godtycke. Dessa krigslagar skulle i annat fall betraktas som olidliga och stridande mot vad medborgare utom krigsstaten uppfattade som elementära frihetsbegrepp.^® Kontrollmyndigheten måste ges en sådan status att den med imponerande auktoritet kunde förmå hävda sina kontrollåtgärder mot kontrollobjekten, bland vilka Staaff utomkrigsmaktens ämbetsverk och alla ämbetsmän även inbegrep Kungl. Maj:t. Den nya myndigheten måste därför principiellt och kompromisslöst bli ett riksdagens organ, uppbyggt efter justitieombudsmannainstitutionens förebild. »Hans benämning är ju en smaksak — jag har tänkt på ’riksauditör’, ’generalauditör’, ’ombudsman för försvarsväsendet’ men stannat för ’militieombudsman’, för att få ett ord, som redan 2» MAK 1901: 185 s. 14. -* För motionens försvarspolitiska genes och roll, se Nygren s. 55 ff. -5 MAK 1901: 185 s. 1 ff. 24 Nygren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=