366 Kungl. Maj:ts samfällda lagstiftning eller tillkommit i komniandoväg trots föreskrift omavgörande i statsrådet.^® I två följdmotioner uppehöll sig Hedin ytterligare vid krigslagarnas giltighet mot person. Riksdagens makt över värnpliktshären borde säkerställas genom att inkallelseproceduren inte förbehållslöst gjordes till en Kungl. Maj:ts prerogativa angelägenhet.^^ Såväl försvars- som konstitutionspolitiskt kunde Hedins förslag framstå somett yttre brott med den uppfattning han indirekt förfäktat under 1870talets försvarsstrider. Men motsättningen är skenbar. I synen på lagfarenhetens ställning inom det militära rättegångsväsendet fortsatte han helt klart traditionen från det nyliberala partiprogram, vilket han varit med om att utforma och senare på nytt aktualiserat under debatten om Grönhagenmålet och krigshovrättsanslaget vid 1887 års riksdag. Under 1870-talets försvarsdebatter föredrog Hedin i allmänhet att tiga eller yttra sig försiktigt i krigslagsfrågorna. Somen av de främsta stöttepelarna inomVärnpliktens vänner hade Hedin tvingats agera tillsammans med personer, vilkas konstitutionella värderingar han somnyliberal måste ha ogillat djupt. Hans försiktighet var taktiskt betingad så länge försvarsfrågan var oavgjord. Efter 1885 års försvarsbeslut fann sig Hedin härigenom fri att på nytt aktualisera domstolsproblematiken, vilket han också gjorde vid 1887 års riksdag. De straffrättsliga humaniseringsöverväganden, som låg bakom de konservativa juristernas motstånd mot disciplinprerogativets avskaffande, kan rimligen inte ha tilltalat radikalen Hedin eller fångat hans intresse. I sin krigslagsmotion argumenterar han tvärtomutifrån en ensidigt konstitutionsrättslig ståndpunkt och berör den Eonservativa straffrättsjurisprudensens humaniseringsöverväganden lika litet, som han anför krav på en allmän humanisering av de militära straffrättsbestämmelserna. I själva verket underminerade Hedin genom sin efter konstitutionsrättsliga linjer uppbyggda argumentering själva grunden för hela det paternella disciplinsystemet. 4.2. Karl Staaffs reformprogram I motsats till Hedin byggde Karl Staaff sin krigslagsmotion i huvudsak på tydligare straffpolitiska överväganden. Två anledningar trodde sig Staaff ha funnit till den misstro som kommit krigslagstiftningen och den militära rättskipningen till del. Dels utdömdes efter krigslagarna straff, vilka allmänna opinionen ansåg proportionslösa i förhållande till de begångna brottens betydelse. Dels uppdagades med jämna mellanrum förhållanden. MAK 1901:44 s. 18 ff. »7 MAK 1901: 116, 117.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=