362 eller ådragen tjänsteplikt kunde därför alltid hindra utspridande av kunskap som sammanhängde med uppdraget. Ställdes således beväringsman under en i särskild lag reglerad värnplikt, innebar Reuterskiölds tanke att beväringens grundlagsskyddade yttrande- och tryckfrihet kunde inskränkas, så länge värnpliktsförhållandet varade. Ett påtvingat värnpliktsförhållande var således ekvivalent med allmän tjänst. Det var främst den sista slutsatsen som djupt oroade vänstermännen, ty den innebar enligt deras synsätt att pressen skulle vara legalt tvingad att visa särskild diskretion vid behandling av militära problem. Därför kunde Reuterskiölds lärosatser passa väl in i ett system, där folkfrihet förtrycktes och militärt godtycke underhölls. Kraven på revision av krigslagstiftningen följde också omedelbart i starkt stegrad omfattning efter det Reuterskiöldska framträdandet. Varningar höjdes för att krigslydnaden kunde utsträckas till områden, där den inte hörde hemma.® 3.2. Dyrssenkrisen Till 1901 års riksdag väcktes förslag i krigslagsfrågan i två etapper, dels i sessionens initialskede, dels i dess mitt. Utförliga reformförslag framställdes av Staaff och Hedin, till vilka vi senare återkommer. Dessa motioner remitterades till ett särskilt för försvarsfrågans lösning tillsatt utskott, i vilket förhandlingsläget länge förblev låst; liberalerna krävde för den långa övningstiden och ökade ekonomiska försvarsåtaganden vederlag i formav vidgad rösträtt, progressiv inkomstskatt och reformav krigslagarna. Först efter segslitna förhandlingar föll den konservativa utskottsfalangen undan för budet beträffande krigslagarna, men detta skedde under tvång av yttre politiska omständigheter, somhotade hela försvarsfrågan. Den konservativa reträtten följdes snabbt av Kungl. Maj:t. I början av april 1901 tillsattes den krigslagskommitté, som i grunden skulle komma att förändra den svenska krigslagstiftningen. Bakom den liberala utskottssegern låg den s.k. affären Dyrssen. Affären Dyrssen fick sin upprinnelse i början av mars 1901, då chefen för sjöförsvarsdepartementet Gerhard Dyrssen, en av de främsta exponenterna för expansionen av flottans tyngre fartygsbyggen, ålade stationschefen i Karlskrona, Jacob Hägg, fem dagars arrest utan bevakning för visat oförstånd i fullgörande av tjänsteplikt. Häggs förseelse föregavs bestå i att han i ett utnämningsärende brutit mot en sekretessplikt, som inte var legalt giltig. Snart blev det känt att bestraffningen egentligen förorsakats av att Hägg vägrat underkasta sig ett personligt diktat av sjöministern • Nygren s. 33 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=