356 Trots cirkulärets grava anmärkningar tvingades krigsfiskalen redan efter kort tid begära hjälp från en arméfördelningschef för att på nytt inskärpa fångförteckningsbestämmelsernas innebörd och t.o.m. spåra upp förteckningar från tillfälligt uppsatta förband vilka aldrig avlämnats till gransknlng.^^ Anmärkningarna fortsatte därefter från krigsfiskalens sida under hela året 1901.^° Endast undantagsvis och i huvudsak efter cirkulärskrivelsens utgivande utnyttjades strängare åtgärder som åtaP^ eller vitesföreläggande^® för att komma tillrätta med den dåliga rapportdisciplinen. Obenägenheten att utnyttja dessa hårdare rättsliga sanktioner kan vara ägnad att förvåna med tanke på fångförteckningarnas ställning som krigsfiskalens främsta informationsmedel vid kontrollen av den militära rättsvården. Det betänkligt dåliga källvärde dessa fånglistor dessutomtillåtits äga återverkar direkt på bedömningen av den effektivitet och ambition, med vilken krigsfiskalen förvaltade sitt viktiga ämbete som främsta garant för den militära rättssäkerheten. Dessa svagheter i krigsfiskalens kontrollarbete uppvägdes endast delvis av den supplerande granskningen av fånglistorna inom justitiekanslers- och justitieombudsmannaämbetena. De senare myndigheterna har knappast haft krigsfiskalens möjligheter till kontinuerlig detaljgranskning av det militära fångförteckningsmaterialet. Det faktiska resultatet av 1898 års fångförteckningsreform blev därför till stor del en formell lagförbättring utan genomgripande effektueringsmöjligheter. XIX. Inför 1901 års försvarsriksdag — den militära rättssäkerheten ställs vid politikens skampåle Sverige —ett befäst fattighus} Krigsminister Axel Rappe hade I samband med kamrarnas debatt om den urtima härordningen försäkrat riksdagen att landet genom det framlagda förslaget med dess krav på förstärkt värvad stam och beväringsövning utsträckt till 90 dagar skulle få en för lång tid framåt tillfredsställande härorganisation. Detta visade sig redan efter sju år vara ett Ihåligt löfte, ty redan I slutet av år 1900 offentliggjordes huvuddragen av ett nytt härordningsförslag, som innebar indelningsverkets likvidation och beväringsöv1. •■‘5 KrfiR 1901 s. 97. ■■»s KrfiR 1901 s. 77, 81, 101, 293, 295, 399, 409, 411, 413, 415, 417, 419, 421, 423, 425, 429, 431, 443. KrfiR 1897 s. 207. Krigsfiskalen lät emellertid senare saken bero utan åtgärd. 38 KrfiR 1899 s. 133; 1901 s. 49, 51, 193.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=