323 om militär eller jurist borde utses till ordförande i Krigshovrätten. De för Krigshovrättens indragning anförda ekonomiska skälen tillmättes av kommitterade relevans/’^’ Inte heller Svea hovrätts på arbetstekniska överväganden grundade invändningar mot lagberedningsförslaget kunde kommitterade dela.®^ Egendomligt nog föreslog kommittén att underrätternas sammansättning borde förbli oförändrad. Krigshovrätten representerades i kommittén av kommendören O. Ljungquist och krigshovrättsrådet Hj. Tauvon. Endast Ljungquist tog avstånd från kommittéförslaget till ny krigsöverdomstol under anförande av de argument som Krigshovrätten tidigare framfört mot förstärkningen av den juridiska sakkunskapen. Under remissbehandlingen kom de redan tidigare upprepade argumenten att ventileras på nytt. Svea hovrätt undvek som tidigare att mer ingående skärskåda de militärprocessuella principerna men betonade med emfas de arbetstekniska svårigheter som var att befara, om överinstansmålen fick belasta den redan hårt arbetstyngda hovrätten.®^ Krigshovrätten hänvisade till de grundläggande utredningar och ståndpunktstaganden som redovisats i dess remisser från 1881 och 1893. Det över femtio sidor långa aktstycket innehöll därför knappast mer än variationer på redan spelade temata."® Krigshovrättsrådet Hjalmar Tauvon, som biträtt kommitténs förslag, tog emellertid bestämt avstånd från sin domstols yttrande på dess väsentligaste punkt. För Tauvon framstod förstärkningen av Krigshovrättens juristelenient som ofrånkomlig. Tauvon påpekade att de till överdomstolen vidareförda målen ofta graverades av formella fel, vilka naturligt nog uppkommit som följd av de unga audltörernas ovana vid rättegångsförfarandet. Ytterst svåra juridiska formfrågor uppstod därför enligt Tauvons mening, då dessa felaktigt behandlade mål fördes vidare till Krigshovrätten. Två jurister borde därför beredas plats i överdomstolen."^ I Högsta domstolen kunde den bestående krigshovrättsorganisationen som tidigare finna stöd, men bland justitieråden mötte nu en mera pragmatisk än principiell bekännelse till de militärprocessuella grundidéerna. Från Högsta domstolens sida hade någon anmärkning aldrig riktats mot Krigshovrättens jurisdiktion, anförde justitierådet Afzelius med instämmande från justitierådet Skarin. Samma förtroende åtnjöt Krigshovrätten enligt justitierådens kännedom även inom de kretsar, bland vilkas med68 «« A.k. s. 81 f. «■ A.k. s. 83 ff, 88. «« A.k. s. 120 ff. ''’® Svea hovrätt t KM 10.12.1896, Svea hovrätts registratur, RA KHR t KM14.1.1897, KHR:s registratur, RA. KHR:s prot. 14.1.1897, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=