316 gällande. Enligt Nya lagberedningens beräkningar skulle dessa nya domstolar och det nya generalauditörsiimbete, som måste kombineras med dem, ställa sig dyrare än anslaget till den befintliga Krigshovrätten. Antalet mål förutsattes dessutomav Nya lagberedningen komma att öka betydligt efter genomförandet av den urtima härordningen. Räknat per mål skulle utgifterna för Krigshovrätten ytterligare nedbringas. Nya lagberedningen föreslog därför att Krigshovrätten borde inordnas som en självständig domstol inom Svea hovrätts organisation. Under förutsättning att det militära underinstanssysteniet behölls oförändrat, önskade utredarna lösa den känsliga frågan om inkongruens mellan instansernas sammansättning genom att behålla de militära överrättsledamöterna i majoritetsställning, dock med den förändringen, att förhållandet mellan lagfarna och militära ledamöter skulle ändras från en mot fyra till två mot tre för att öka domstolens tillgång på lagkunskap. Ordförandeskåpet borde läggas i händerna på Svea hovrätts president.'**’ Nya lagberedningens förslag innebar alltså en kompromiss mellan militära och juridiska synpunkter, en för lagfarenheten »välbehövlig förstärkning utan att obehörigen undantränga det militära, och sambandet med den allmänna brottmålslagstiftningen bleve oavlåtligt och därföre fastare».'*' Kompromisskaraktären i betänkandet framträdde även i en rekommendation att klart markeraKrigshovrättens institutionella självständighet: Domstolens resolutioner borde inte utfärdas i Svea hovrätts utan i Krigshovrättens eget namn.'**^ I yttre, formell bemärkelse lämnade lagberedningsbetänkandet således den militära domstolsdoktrinen tämligen orubbad. Men samtidigt mötte i betänkandet tydliga tecken på doktrinens faktiska sönderfall och upplösning: Den militära rättskipningens främste representant var inte längre general utan hovrättspresident. Sambandet mellan allmän och militär brottmålshandläggning hade härigenomkraftigt understrukits. Krigsfiskalstjänsten tillmättes av Nya lagberedningen stor betydelse. Utom sina i instruktionen föreskrivna uppgifter måste krigsfiskalen sköta en omfattande responsaverksamhet. Utredarna tog för givet att de unga och oerfarna jurister, som skötte auditörssysslorna, behövde vända sig till krigsfiskalen för råd och upplysningar, varigenom krigsfiskalen blev i stånd att utöver sina direkta kontrollfunktioner även utöva direkt övervakning över auditörernas verksamhet. Posten som krigsfiskal fordrade således en person med omfattande insikter i krigslagstiftningen och tid utöver sina direkta tjänsteåligganden för att sköta den viktiga responsaverkNya lagberedningens Förslag till lag — — — krigsdomstolar och rättegången derstädes s. 27 ff. Även i riksdagstrycket under 1894 års kommittcbetänkanden. '« A.k. s. 28 ff. A.k. s. 31 ff. A.k. s. 31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=