303 ning inför den politiska demokratins genombrott. Följande kapitel ägnas den militära kontrollen i praktisk funktion, medan kapitel XIX skisserar de militärrättsliga frågornas läge inför 1901 års försvarsriksdag samt de vid denna riksdag framställda reformförslagen. Det sista kapitlet i huvudavsnittet avslutas som tidigare med en sammanfattande överblick. XVI. Juristopinionen — en stöttepelare för den militära överdomstolsorganisationen von Steyerns förslag till ny militär överdomstolsorganisation Genom att 1881 års reform endast fick indirekt betydelse för den militära processrätten, kom 1868 års militära rättegångsordning att leva vidare i oförändrat skick. Kritiken mot domstolsorganisationen fortsatte därför av lätt insedda skäl. Under 1878 års debatt omkrigslagarna i Andra kammaren hade Carl Ifvarsson som vi sett påmint kammaren omvikten av att reducera det militära inflytandet i krigsdomstolarna. Först vid 1881 års riksdag lades dock en motion av A. P. Lind i Andra kammaren med det begränsade förslaget att avskaffa Krigshovrätten. Domstolen betecknades som obehövlig och dyr. Kamrarna beslöt dock på Statsutskottets inrådan att avvakta den krigslagsrevision som utskottet antog komma att bli ofrånkomlig i samband med försvarsuppgörelsen.^ Regeringen lät emellertid inte bero vid de reformer som beslutats den 7 oktober 1881 utan remitterade en månad senare ett förslag till Krigshovrätten och Svea hovrätt, som gick ut på ombildning av Krigshovrätten till en domstol inom Svea hovrätts organisation med lagfaren majoritet. Förslaget var i huvudsak överensstämmande med det 1859 fallna förslaget till ny militär överrättsorganisation. Föredragande statsrådet, justitieminister Nils von Steyern, förklarade i statsrådsprotokollet att lösningen av frågan om den militära domstolsorganisationen hade fördröjts dels av brist på information om krigsdomstolsväsendets funktion efter 1868 års krigslagsreform, dels av domstolsfrågans sammankoppling med härordningsfrågan; möjligen anspelade von Steyern här på kompromissen 1873 utan att direkt utsäga saken i klartext. Båda hindren ansågs emellertid nu inaktuella. Kungl. Maj:t hade vid en undersökning inte funnit Krigshovrättens arbetsinsats under tiden 1868— 1880 stå i rimlig proportion till domstolens driftskostnader; domstolens indragning var därför ur ekonomisk synvinkel välmotiverad, hette det. Samtidigt hade härordningsfrågan enligt Kungl. Maj:ts bedömning nått en 1 AK 1878 64: 18. MAK 1881: 160. SU: 6 s. 10. FK 9: 13. AK 10; 34. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=