298 Ett allvarligt hinder för försvarsfrågans lösning var enligt hans mening avlägsnat.®^ Om humaniseringen drivits särskilt långt eller rättssäkerheten i verkligheten ökats för de underlydande var emellertid en fråga som ingalunda hade lösts, ty kvar stod att krigsmakten fortfarande skulle få behålla en strafflagstiftning fylld av arbiträra möjligheter för den överordnade att ingripa mycket långtgående i den underlydandes integritet. Sammanfattning 1867 sammanträdde den nya tvåkammarriksdagen för första gången. Den representerade genom valbestämmelsernas utformning endast en mycket liten minoritet av landets befolkning. På grund av skilda ekonomiska intressen splittrades de två kamrarna i två huvudgrupper, där den viktiga skiljelinjen gick inom Andra kammaren. Denna splittring ledde till partibildningar av stor komplexitet. Frågan om försvarets organisation och fördelningen av försvarsorganisationens kostnader komplicerades kraftigt av det partitaktiska spelet; först 1885 uppnåddes en partiell och 1892 en mera slutgiltig lösning, som mot lämpligt ekonomiskt vederlag ökade övningstidens längd. Statsrättsligt skedde fram till sekelskiftet inget som mer genomgripande förändrade representationens underlag; genom förbättringar i lönevillkoren kom emellertid allt fler orepresenterade ovanför rösträttsstrecket; en fortgående demokratisering kom därigenom till stånd men fick knappast påtagligare följder för riksdagsbeslutens innehåll förrän under 1890-talet. Den allmänna rättsutvecklingen under 1800-talets fyra sista årtionden var givetvis en avspegling av de underliggande politiska och sociala strukturerna. I takt med att radikalare riktningar vann allt större inflytande, tvingades lagstiftaren uppmärksamma tidigare försummade rättsområden, t.ex. saaana somberörde socialförsäkringsrätt, arbetsrätt och arbetarskydd. Även det allmänna rättegångsväsendet, som aldrig förändrats på samma sätt som straffrätten, uppmärksammades genom tämligen omfattande reformförslag, vilka inte minst avsåg den processuella effektiviteten och den enskildes rättssäkerhet. Likartade tendenser var iakttagbara även inom det internationella rättsområdet; bl.a. uppmärksammades vissa rättssäkerhetskonstruktioner i den under 1870-talet tillkomna tyska militärstrafflagen. I periodens slutskede mottog svenska vänstermän kraftiga impulser från Norge att förstärka rättssäkerheten för den enskilde då han tilltalades inför rätta. GHT 4.11, 5.11, 10.11.1881. S. A. Hedlund t chefred. H. Hedlund odat. nov. 1881, Hedlundska familje- och släktbrev, GUB. O 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=