296 6. Var 1881 års krigslagar ett lagverk grundat på straffhumanisering och förbättrad rättssäkerhet för underlydande? Den nya strafflagen och disciplinstadgan —rättegångsordningen berördes inte av beslutet den 7 oktober 1881 —hade rent allmänt anpassats till de organisatoriska förhållanden, som skulle bli följden av en ny härordning. Vatten- och brödstraffet hade avskaffats utomför de fall, som fanns stadgade i allmän lag. Arreststraffens gradindelning hade borttagits. Latituderna hade mildrats, bl.a. beträffande mörk arrest, som nu skulle få åläggas mellan en och åtta dagar mot tidigare sex och tio. Avbrott i mörkarrestexekution måste nu göras var tredje dag i ljust rummot tidigare var femte. Beträffande den känsliga frågan om verkställighet av militära straff i allmänna straffinrättningar hade den nya lagen tagit ställning —med god marginal. Lagstiftarens primära svårighet hade bestått i att dra gränslinjen mellan allmänna och militära brott. Den lösning man till sist valde innebar i korthet, att påföljder i formav straffarbete upp till två år för brott mor den nya lagens 5, 7 och 10 kapitel"^ samt fängelse, vatten- och brödstraff som förvandlingsstraff för böter och disciplinstraff skulle avtjänas i militärhäkte. Förman hade utrustats med behörighet att omedelbart belägga manskap med disciplinstraff för orderbrott. En större makt i befälets hand att genast bestraffa lindrigare fall av olydnad antogs kunna stävja benägenheten att åsidosätta de grundläggande militära plikterna att lyda order. Straffet för våld mot överordnad hade mildrats för att bättre passa både den allmänna opinionens mening om straffets stränghet och vad som egentligen var behövligt för upprätthållande av en säker disciplin.®^ Vid utformningen av skydd för underlydande mot förmäns övergrepp hade två principer väglett revisionen, Å ena sidan hade straffminimum bestämts så att det skydd, som bereddes manskapet, under alla förhållanden skulle bli större än vad allmän lag gav enskild person mot ämbetsmans motsvarande förseelse. Å andra sidan hade latitudens maximum satts så högt, att befäl, som förgick sig särskilt svårt eller visade fortsatt böjelse att missbruka sin ställning, skulle kunna skiljas från tjänsten och därigenom helt hindras från att fortsättningsvis utöva menligt inflytande över truppen. Missfirmelse av underlydande skulle bestraffas disciplinärt av krigsdomstol under förutsättning att de förorättade inte uttryckligen medgav befälhavare rätt att ålägga straffet. Som en motsvarighet till krigslagens Kap. 5 behandlade rymning och olovligt undanhållande frän krigstjänst, kap. 7 behandlade brott mot krigslydnad, missbruk av förmanskap, misshandel samt annat oskickligt uppförande, kap. 10 behandlade överträdelser eller åsidosättande av tjänsteplikter i andra fall än som fanns omnämnda i SLK. 52 StJPD 7.10.1881, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=