293 och humaniseringsåtgärder, för vilka inte minst han själv kämpade. 1878 och 1880 års grundlagsdebatter kommer därigenom i en intressant belysning: kravet på krigsmannens »otvivelaktiga» rättsskydd mot överordnads övergrepp var inte självklart förenligt med strävan efter humanare krigslagar och ett allvarligt program för återanpassning av militära förbrytare. Olivecronas militära straffrättsteori blandade kriminalistik med uttalat konservativa idéer. I sitt mest kända arbete, »Om dödsstraffet» från 1866, påvisade Olivecrona med hjälp av ett omfattande rättshistoriskt och rättsstatistiskt material dödsstraffets betydelselöshet för upprätthållande av samhällets rättsordning och bestånd under normala politiska omständigheterP Hans aversion mot dödsstraffet var lika emotionellt som rationellt betingad. Han såg i avrättningarna endast blodiga, barbariska och mänskligt ovärdiga kvarlevor och skådespel, som sällan drabbade en socialt välbeställd brottsling.^® Olivecronas motstånd mot dödsstraffet var emellertid inte absolut. Dödsstraffet kunde enligt hans mening med rätt tillgripas som ett samhällets yttersta motmedel mot samhällsordningens omedelbara sammanstörtning i anarki och kaos. Med denna princip somvägledning pläderade Olivecrona systematiskt för benådning av dödsdömda mördare, vilkas brott givetvis under de lugna svenska inrikespolitiska förhållandena under 1800-talets senare del saknade varje samband med denna tänkta yttersta samhällsfara.^* Olivecronas juridiskt-fackmässiga och kulturella kontakter var franskorienterade som antipreussiska, medan hans allmänna samhällssyn var konservativ. Han hade t.ex. röstat mot den nya riksdagsordningen vid den avgörande voteringen på riddarhuset.'*® Alla sina farhågor för deniokratins skadliga följder såg han besannas genom Frankrikes nederlag 1870 och pariskommunens blodsrcgemente. I republikanismen, katolicismen och socialismen såg han tre krafter som underminerat Frankrikes motståndskraft och orsakat vad Olivecrona uppfattade som ett ultrademokratiskt genombrott."*^ I marskalk MacMahons kraftfulla styre efter kommunens fall —av Olivecrona ansett som ett faktiskt fullföljandeav kejsarregemenlika Olivecrona passim. *** K. Olivecrona t den franske fängelsereformatorn C. Lucas 5.5, 23.5, 7.11.1877 (kop.), dens. t advokat E. Mouton 24.3.1876 (kop.), dens. t domare T. L. B. Baker 11.6.1879 (kop.), G 197 k: 17, 18, UUB. K. Olivecrona t S. A. Hedlund 26.6.1882, GUB. HD:s prot. 10.1.1876, RA. K. Olivecrona t C. Lucas 13.4.1881 (kop.), G 197 k: 18, UUB. K. Olivecrona: »Hågkomster samlade från en lång lefnad», s. 218, X 284 p 2, UUB. K. Olivecrona t professor E. Acollas 13.4.1871 (kop), dens. t E. Mouton 20.1.1873 (kop.), dens. t C. Lucas 18.2.1873 (kop.), G 197 k: 17, UUB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=