291 arreststraffet använts tre gånger oftare än vatten och bröd. Vatten- och brödbestraffning föreslogs endast få komma till användning som alternativ till mörk arrest, om det senare av yttre omständigheter, t.ex. lokalbrist, inte kunde fullbordas på föreskrivet sätt.^- Krigslagsförslaget utarbetades på grundval av Krigshovrättens betänkande inom justitiedepartementet med biträde av krigshovrättsrådet J. A. Wallenstéen, som efterträtt Rhodin som Krigshovrättens civile domare, överste G. H. Spens, major C. T. Nordström och kommendörkapten G. E. Ulff. Vid beredningen av vissa ärenden rörande disciplinstadgan rådgjorde departementsgruppen med en kommitté som tillsatts för omarbetning av arméns tjänstgöringsreglemente.^® I slutet av år 1880 förelåg ett departementsförslag angående ändring av vissa delar av SLK och tillägg till samma lag. Förslaget blev alltså inte mer än en kompletteringsförordning, inte ett från grunden nyskrivet lagverk. 4. Justitierådet Kniif Olivccronas doktrinomstraffhumaniseringens beroende av konungens krigslagstiftningsprerogativ I maj 1881 föredrogs förslaget i Kögsta domstolen, som lät en av sina huvudanmärkningar träffa just förslagets formella redaktion. Förslaget utgjorde, hette det, en så omfattande omarbetning av gällande militärstrafflag att en tillämpning av den nya förordningen och vad som återstod av den gamla lagen oförändrad inte endast skulle leda till obekvämlighet vid rättskipningen utan även medföra risk för misstag och sammanbiandning mellan gammal och ny lag. En helt ny kodex borde därför enligt Högsta domstolens uppfattning utarbetas som ersättning för 1868 års krigslagar.^^ De intressantaste synpunkterna på straffmätnlngsproblemet ventilerades inte oväntat av Högsta domstolens kanske främste brottmålsspecialist, justitierådet och förre uppsalaprofessorn Knut Olivecrona. Olivecrona uttalade sitt fulla gillande av försöken att mildra straffen. Det borde nämligen inte förglömmas, hävdade Olivecrona, att en god krigstukt säkrare vidmakthölls genom den militära, goda anda, som ett upplyst, dugligt och välvilligt befäl förmådde ingjuta i truppen, än genom användning av stränga straff. Olivecrona riktade därför en förkrossande kritik mot varje tanke att överflytta reglerna om disciplinstraff från disciplinstadgan till själva strafflagen, ty i själva begreppet disciplinstraff låg enligt Olivecronas Ibid. 33 StPJD 7.10.1881, RA. 3’ HD;s lagprot. 10.5.1881, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=