290 ofta diskuterade rekonventionen för obefogad klagan mot förman endast i tre fall resulterat i mycket kortvariga straff. Rymningsbrotten uppgick i runda tal till en fjärdedel av samtliga bestraffade förseelser. Disciplinbestraffningarna berördes inte av krigsfiskalens undersökning.^® Krigshovrättens egen granskning av strafflagen genomfördes i huvudsak under våren 1879.^® I början av hösten föredrogs förslaget till utlåtande, som hade utarbetats på grundval av krigsfiskalens straffundersökning och domstolens egen genomgång av lagtexterna. Någon målsättning att åstadkomma en genomgripande humanisering a\ de militära straffsatserna har inte präglat domstolens utlåtande. Den försökte i görligaste mån anpassa de militära straffen efter motsvarande paralleller i allmän strafflag men med möjlighet lämnad öppen att utmäta för krigsmannens ställning lämpligare och svårare påföljder. Efter att ha framhållit att straffsättningen i samband med övergången från de gamla krigsartiklarna inte kunnat avfattas särskilt mycket mildare än som skett år 1868 konstaterade domstolen att de höga latituderna haft ett mycket gott inflytande på krigstukten; påföljderna kunde dock minskas i stränghet under fredstid utan risk för krigslydnaden »blott straffen alltid bibehållas så kraftiga, att de ej allenast verka på den brottslige utan ock avskräcka från brott; och för vissa förbrytelser synes det KrigsHovRätten med all rättvisa och brottens beskaffenhet överensstämmande att straffen till så väl maxima som minima nedsättes». Krigshovrätten avstyrkte emellertid användning av den tyska militärstrafflagens straffmätningsregler. Domstolen åberopade en undersökning av fångvårdsstyrelsens chef, generaldirektör F. A. Almquist, vilken undersökt den tyska strafflagstiftningen närmare och funnit grundsatsen ommildhet och humanitet ha ökat det råa självsvåldet och minskat aktningen för statens auktoritet och offentlig myndighet. »Sådana yttranden från ett sådant håll,» menade domstolen, »torde ej mana till att i brottmålslagstiftningen iakttaga alltför mycket mildhet, eller som man vill benämna det: ’humanitet’».^^ Något särskilt skäl att öka underlydandes skydd mot förolämpning av förmän ansåg Krigshovrätten inte föreligga men måste dock medgiva att bristen på lagregler om sådant skydd för den oinvigde kunde framstå som om underlydande verkligen vore i avsaknad av skydd mot förmans övergrepp; särskilda straffsanktioner till underlydandes skydd borde av detta skäl införas i lagen. Arrest på vatten och bröd föreslogs bli avskaffat som militärt disciplinstraff; det allmänna rättsmedvetandet hadeutdömt denna strafform; praxis hade dessutom visat att det med vatten och bröd helt ekvivalenta mörkT f. krigsfiskalen A. Hård af Segerstad t KHR 15.5.1879, KJD 7.10.1881, RA. »0 KHR:s prot. 9.1, 16.1, 6.3, 13.3, 27.3, 24.4, S.5, 4.9.1879, RA. *1 KHRt KM4.9.1879, KJD 7.10.1881, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=