289 den samfällda lagstiftningsmakten; garantier borde skapas för att riksdagen i framtiden finge möjlighet att påverka hela militärlagstiftningen; möjligen kunde en ny militär strafflag avfattas så att den fristående disciplinstadgan bleve obehövlig.-^ Efter en redaktionell förändring, som blev nödvändig på grund av ett helt utomstående beslut men som berörde avfattningen av 89 § Regeringsformen, godkändes betänkandet slutgiltigt av kamrarna.^® 1882 bekräftades beslutet på nytt.-® Riksdagen hade därigenom fått rätt att delta i krigslagstiftningen med undantag av disciplinstadgan. Ett farligt tvistefrö hade därmed lagts in i grundlagen men fröet behövde ett par årtionden för att gro. Någon omedelbar möjlighet att utnyttja sin nya rätt fick inte riksdagen. 1881 utfärdade Kungl. Maj:t istället en helt ny militär strafflag, rättegångsordning och disciplinstadga som förberedelse för nästa stora försvarsförslag. 3. Krigshovrättens förslag till ny militär strafflag Efter lantmannamotionernas fall lät De Geer omedelbart igångsätta förbcredelserna för en krigslagsrevision. I oktober 1878 beredde justitiedepartementet ärendet gemensamt med de två försvarsdepartementen. Krigshovrätten anbefalldes inkomma med utlåtande om de erfarenheter Krigshovrätten hade efter en tioårig användning av 1868 års krigslagar. Regeringen ville även inhämta domstolens åsikter i vad mån en straffsänkning var möjlig för de rent militära brotten i fred; Krigshovrätten anbefalldes avge förslag till nya lagtexter och bedöma i vad mån särskilda stadganden borde införas i krigslagarna, genom vilka underordnade kunde tillförsäkras lagligt skydd mot våld och förolämpning av förmän; domstolen finge i övrigt på eget initiativ föreslå ändringar i gällande lagar.-" Ärendet bereddes i Krigshovrätten av krigshovrättsrådet Rhodin, som i sin tur tog krigsfiskalen Hård af Segerstad till hjälp för en undersökning av straffpraxis vid krigsdomstolarna.^® I maj följande år var af Segerstad klar med sitt arbete och drog på grundval av de 1800 utslag, som hade avkunnats under tioårsperioden 1868—1878, slutsatsen att maximistraff högst sällan kommit till användning. Krigsdomstolarna hade i stället haft benägenhet att utmäta straffen något under latitudernas mitt. För våld mot förman hade t.ex. 136 personer fällts till straff av krigsdomstol medan den -* AK 1880 41: 17 ff. 25 KU 1880: 9. FK 34: 30. AK 47: 23. 2* FK 1882 8:3. AK 8:3. Jmf. riksdagsman C. Dicksons dagbok 10.2.1882, E 6868, RA: Förslaget bifölls utan märkbar meningsskiljaktighet. 2? StPJD 11.10.1878, RA. 28 KHR:s prot. 24.10, 5.12.1878, RA. 19 Nygren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=