288 mot 5 beslöt utskottet hemställa om bifall till propositionens avfattning av 87 § Regeringsformen. En analys av omröstningen inomutskottet resulterar i den intressanta slutsatsen, att av de närvarande åtta lantmännen har två eller möjligen tre röstat med utskottsmajoriteten. Avfattningen av 42 § Riksdagsordningen återförvisades till kommittén.-^ Några dagar senare framlade kommittén en avfattning av 42 § som fastslog Lagutskottets rätt att bereda allmän civil- och kriminallag. I kriminallagen skulle inräknas »utomkriminallag för krigsmakten, även de delar av övriga krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som äga tilllämpning på medborgare utom krigsstaten». Kommittéförslaget innebar alltså en legaldefinition av det militära kriminallagsbegreppet, som inte kunde accepteras av utskottsmajoriteten. Lantmannagruppen stod emellertid nu enig mot utskottets majoritet, som genomdrev att utskottet godkände propositionens skrivelseförslag oförändrat.-- Först den 6 april, dvs. endast ett par dagar före den stora värnpliktsdebatten i kamrarna, ankom utlåtandet till riksdagskansliet. Det är emellertid tämligen osäkert i vilken utsträckning Konstitutionsutskottets tillstyrkan till propositionen då varit känd av riksdagens ledamöter. Osäkerheten kan i varje fall knappast ha verkat till värnpliktsförslagets fördel liksom vetskapen att riksdagen även i fortsättningen måste stå utanför stiftandet av hela eller i varje fall större delen av disciplinstadgan. Den 14 april godkändes utskottsbetänkandet av Första kammaren utan ett ords debatt.^^ Senare följde även medkammarens bifall. De flesta talarna i Andra kammaren var angelägna om att se grundlagsförändringen genomförd och inte beredda att ifrågasätta utskottets betänkande för att inte bringa hela frågan på fall. Hedin och Danielson hade emellertid svårt att se några principiella skillnader mellan militärstrafflagen och disciplinstadgan. Danielson ansåg ingenting vara vunnet förrän disciplinstadgan i sin helhet förts in under Närvarande lantmän i utskottet den 16.3.1880 var J. Andersson i Häckenäs, A. Bäckström, E. Westin, A. Börjesson, A. P. Danielson i Dyestad, C. J. Svensén, F. T. Borg och J. Rundbäck, öppna reservationer avgavs endast av Borg, Danielson, Rundbäck och Svensén (KU 1880: 4 s. 6 ff). De återstående tre, alternativt två om nejsidan drabbats av den slutna sedeln, måste ha röstat mot riksdagens medverkan i disciplinlagstiftningen. ^ KU;s prot. 19.3.1880. Reservationer dock endast av Borg, Bäckström, Danielson, Rundbäck och Svensén. De personliga relationerna är värda att påpeka: Svensén var far till den anonyme författaren till krigslagsartiklarna i Oskarshamnsposten under hösten 1877. Borg var utgivare av den förhållandevis radikala tidningen öresundsposten. Borg upprätthöll nära förbindelser med Isidor Kjellberg och Julius Mankell. Tyvärr uppvisar korrespondensen mellan Kjellberg och Borg (Linköpings stifts- och landsbibliotek resp. LUB) en beklaglig lucka för tiden 1877—78, vilket omöjliggör att säkert fastställa Borgs dolda insatser i opinionsbildningen kring krigslagsfrågan. 23 FK 1880 30: 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=