284 endast en utsträckning av beväringsskyldigheten från fem till tjugu år men inget stadgande omövningstidens längd. Då propositionen den 26 januari skulle remitteras till utskott, ställde De Geer kabinettsfråga: med propositionen skulle han stå eller falla. Redan i den debatt, som därpå mycket oförberett och dramatiskt inleddes, uttalades i klara ordalag att lantmannapartiet och därmed Andra kammaren inte komme att diskutera värnpliktslagen oberoende av kompromissens ekonomiska villkor.® Redan dagen efter De Geers dramatiska tillkännagivande i kammaren reste Oscar II till Norge. I en rapport till kungen några dagar senare meddelade De Geer att han tillkallat Ifvarsson och några andra ledande lantmän för att få klarhet om deras inställning. Ifvarsson skulle då ha svarat De Geer, att det inom partiet inte fanns mer än en röst om lagförslagets öde: Det skulle avslås. Inte heller tvekade partiet att fälla ministären.® De Geer grep i detta läge till militärstraffreformsom byte mot bifall till värnpliktsförslaget. På statsministerns förfrågan om inte partiet kunde tänkas godta värnpliktsökningen mot en proposition om samfälld krigslagstiftningsrätt »och möjligen någon modifikation av lagen» —om De Geer avsåg värnpliktslagen eller strafflagen är oklart —hade Ifvarsson svarat att partiet villkorslöst skulle stå fast vid sin ståndpunkt att inte medge någon tillökning av värnplikten annat än i samband med indelningsverkets upphörande.' Den 17 februari återkom kungen till Stockholm. Tre dagar senare hölls statsråd.® På föredragning av justitieminister Ludvig Almqvist beslöt statsrådet och kungen enhälligt att avlämna en proposition om samfälld krigslagstiftningsmakt.® Troligen fattades beslutet att driva igenom förändringen av grundlagen redan före Oscar II :s återkomst till Stockholm. I källmaterialet finns två olika versioner av beslutets tillkomst. I sina memoarer skriver De Geer mycket lapidariskt att propositionen framlagts på hans tillskyndan för att vrida ett av skälen ur händerna på dem, som ville avslå värnpliktslagen. Den något mer omfattande förlagan till memoarerna meddelar samma sak men med annorlunda ordalydelse.^^ Den andra versionen av händelseförloppet finns relaterad i generaldirektör Sigfrid Wieselgrens minnesanteckningar. Wieselgren, som tillhörde centerns främsta i Andra kammaren och därtill var mycket nära förtrogen ® Thermaenius 1928 s. 328 ff. Nevéus 1962 passim, 1965 s. 26 ff. ® O. Björnstjernas dagbok 27.1.1880, RA. Nevéus 1962 s. 178. " L. De Geer t Oscar II 3.2.1880, BFA. Delvis återgivet även av Nevéus 1962 s. 179. ® O. Björnstjernas dagbok 17.2, 20.2.1880, RA. » StPJD 20.2.1880, bil. t prop. 1880: 18. De Geer s. 235. Anteckningar i politiska ämnen: »1880 års Riksdag», L. De Geers saml., RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=