281 9. De otnedelbara försvarspolitiskaeffekternaav de militäralagförslagens fall Vilken roll spelade försvarspolitiken i stort under denna riksdag sedan frågorna om krigslagarnas reformering och krigslagstiftningsrättens förändring väl sprängts loss från det större försvarskomplexet? Lagfrågorna hade ju härigenom förlorat sitt ursprungliga politiska syfte. Frågan kan endast besvaras med ett allmänt resonemang. Då Första kammaren tog sig an behandlingen av krigslagsmotionen, var försvarsfrågan redan fallen och uppfyllandet av krigslagskraven utan omedelbar betydelse i det stora försvarspolitiska sammanhanget. Sannolikt frikopplades också krigslagskraven i verkligheten från försvarsdebattens centrum i samma stund krigslagsmotionen avvisades från det särskilda försvarsutskottet. För lantmannapartiets vidkommande fanns en klar sammankoppling mellan krigslagsreformen och försvarsuppgörelsen. Partiet var ju genom sin egen motion bundet att stå fast vid krigslagsreformen som en del av försvarsförslaget. Motståndet mot både krigslagsreformen och ändringen av krigslagstiftningsprerogativet kom ensidigt från Första kammaren, vars majoritet påverkades av starka militära intressen, inte minst avgjorda anhängare till den indelta härorganisationen som Abelin, Ehrenheim och Hamilton. De indelta soldaternas fördelar framstod för denna grupp som helt givna. De indelta antogs kunna hållas fältmässigt lättare övade än en värvad stam; de ansågs äga bättre moraliska kvaliteter än de värvade och vara lättdisciplinerade. Det indelta systemets kostnadssidor var väl utprövade. Den indelta armén hade visat sig besitta stor lojalitet mot sitt befäl och utgjorde därigenom ett effektivt skydd mot inrikespolitisk oro och omstörtningar, medan värnpliktssystemet kunde riskera att sätta en väl vapenövad trupp i händerna på radikala uppviglare. Helt oberoende av vilken inverkan faktorer som en kommande försvarsreforms skatteomfördelningskonsekvenser och en allmänt fientlig hållning mot lantmannapartiets försvarsförslag än kunde ha för förstakammarmajoritetens hållning, stärktes säkert viljan hos kammarens militärfraktion därför att slå vakt om både den befintliga krigslagstiftningen och den kungliga krigslagstiftningsrätten. ökad frihet att klaga mot förman innebar av lätt insedda skäl ett hot mot den förmannaauktoritet, som var förutsättningen för den paternella disciplinrätten. Upplösningsprocessen skulle påskyndas genom värnpliktssystemet självt. En mängd svårhanterliga och oppositionella element, som var jämbördiga med förmännen i bildningsavseende, skulle insättas i ledet. Avskaffandet av konungens prerogativ över krigslagstiftningen gav riksdagens civila element möjlighet att i själva mili-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=