RB 33

280 Kungl. Maj:t, skulle sådant, omdet också icke haft inflytande på försvarsfrågans utgång, dock visat en beredvillighet att gå medkammaren till mötes, då den uttalat den förmodan att beväringsyngiingarna icke alltid blivit behandlade, som sig borde». Endast Pehrsson i Svaneryd och O. P. Rylander från Älvsborgs län försvarade utskottet vid sidan av Hallenborg. Utgången av debatten var naturligtvis given. Kammaren biföll utskottsbetänkandet men strök i enlighet med Hamiltons förslag hela rättsskyddsmomentet. Kvar stod således endast en försiktig begäran om sänkta militära straff och en önskan att militära förbrytare inte måtte få sammanblandas med andra brottslingar.*^"* I Andra kammaren upptogs förstakammarbeslutet mycket negativt. Adolf Hedin förklarade sig beredd att godta medkammarens utskottsförslag endast för att nå resultat; men sedan Första kammaren strukit den punkt i utskottsförslaget, som Andra kammaren enhälligt uppställt som krigslagsreformens huvudsyfte, måste Hedin blankt avslå medkammarens beslut. Han vägrade att som förstakammarmajoriteten göra frågan om lagstiftning angående svenska medborgares rättigheter till en fråga om etikett och artighet mot officersståndet. Likartade värderingar framställdes av rådman Torpadie.®® Ifvarsson uppmanade kammaren att inte ge efter; om kammaren nämligen skulle acceptera Första kammarens skrivelseförslag, kunde det i framtiden se ut som om Andra kammaren ville släppa efter på den punkt, som låg kammaren mest omhjärtat; men om förslaget nu föll, skulle detta visa, att kammaren endast höll fast vid vad den åsyftat, och detta kunde bli till bättre ledning för regeringen vid en kommande krigslagsrevision. Ifvarsson framhöll dessutom att kammaren på nytt borde väcka liv i frågorna om riksdagens medverkan i krigslagstiftningen och om en förändring av krigsdomstolarnas sammansättning för att begränsa de militära ledamöternas inflytande över rättskipningen.®® Key delade helt Ifvarssons mening, och med Key instämde en hel rad personer. T.o.m. förre justitiestatsministern Adlercreutz, centerledaren i Andra kammaren, förklarade sig i huvudsak vara ense med de föregående talarna.®^ Kammaren beslöt med fasthållande av sitt tidigare fattade beslut avsända protokollsutdrag för att få Första kammaren att ta frågan under förnyad prövning. Första kammaren var dock obeveklig.®® Den militära rättssäkerhetsfrågan var därmed fallen i hela sin vidd vid 1878 års riksdag. FK 1878 43: 37, 40 ff. AK 1878 64: 14 ff. AK 1878 64: 17 f. AK 1878 64: 18 ff. (prosten Lyth samt lantmännen Per Nilsson i Kulhult, Danielson i Dyestad, Petersson i Runtorp, Jonasson i Gullaboås och Sven Andersson). FK 1878 46: 43. AK64: 21. 8S

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=