278 underordnads rättssäkerhet inte var tillräckligt tillgodosedd inomdet militära utan att i och för sig göra reformkravet på säkert rättsskydd särskilt mycket mindre."^ Generallöjtnant B. A. Leijonhufvud instämde inte i motionärernas motivering men hade inget emot ett skrivelseförslag i den riktning som utskottet föreslagit, förutsatt att kammaren anslöt sig till den av Berg omformulerade klämmen. Bergs skrivelseförslag stöddes även av kommendör Lindmark, generalmajor Carl Björnstjerna och krigsminister Rosensvärd, låt vara att den sistnämnde som statsråd inte fick uttala något bestämt yrkande.^^ Torpadie, Danielson i Dyestad och Petersson i Runtorp försvarade utskottets skrivelseförslag, vilket kunde drivas igenom i votering med så knappa röstsiffror som 87—83.^^ Troligen hade den starka minoriteten insett att Bergs skrivelseförslag skulle äga helt andra möjligheter till gehör i Första kammaren än utskottets. Denna förmodan uttalades f.ö. direkt i kammaren av Björnstjerna. Den som gick längre än Berg föreslagit, skulle förlora allt. Varningen skulle också visa sig väl befogad.'^® 1878 —ärei då krigslagsfrågaji blev kammarsplittrande Någon vecka in i maj månad fälldes lantmannapartiets härordningsförslag av Första kammaren med några få röster. I härordningsdebattens skugga avfattade ett av Första kammaren tillfälligt inrättat utskott ett utlåtande över medkammarens beslut om krigslagarnas omarbetande. Utskottet anmärkte att medkammarens reformkrav »innefattade alltför speciella bestämmelser». Utskottet var angeläget att förbehålla Kungl. Maj:t största möjliga frihet vid utarbetande av ny krigslag, varför Första kammaren endast borde godta en underdånig skrivelse, som innehöll en begäran om krigslagsrevision i syfte att sänka eller på annat sätt mildra de militära straffsatserna i fred, om det var möjligt utan fara för krigstukten, att anordna straffverkställigheten, där så var möjligt, på det sättet att de dömda inte sammanblandades med andra förbytare, som dömts för vanfrejdande brott, »samt att underordnade vid krigsmakten, genom uttryckliga stadganden i krigslagarna, därest sådana icke redan finnes (h. spärrat!) tillförsäkras lagligt skydd mot våld eller förolämpning av förmän». Den sista satsen innehöll således en direkt utslätning av Bergs yrkande under Andra kammarens debatt."" 8. AK 1878 44:2 ff. AK 1878 44: 15 ff, 25 ff. ■5 AK 1878 44: 17 ff, 23 ff, 32 f. ■« AK 1878 44: 31. FK 1878: Tillf, utsk: 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=