277 maktens högste befälhavare och dem, vilka efter 87 § Regeringsformen borde tillhöra Kungl. Maj:ts och riksdagens allmänna lagstiftningsmakt.'^^ Adolf Hedin stödde utskottets slutsatser, låt vara på andra grunder, medan Ifvarsson var nöjd med utskottets förslag. Han hoppades emellertid att frågan om krigslagstiftningsrättens utvidgande snart skulle drivas igenom. Han ville inte ta risken av att i framtiden få en regering, som ändrade krigslagarna på ett sätt som stred mot åsikterna hos landets allmänna opinion. Betänkandet blev naturligtvis bifallet.^- Samma dag avgjorde Andra kammaren även krigslagsbetänkandet. I ett mycket långt anförande hade hovrättspresidenten K. J. Berg betonat vikten av en krigslagsrevision efter tillkomsten av en ny härordning. Berg var emellertid angelägen om att framhålla att en sådan revision inte kunde genomföras utan förändringar i allmän lag. Han var därför angelägen att förekomma rubbning av den nödvändiga enhetligheten mellan militär och allmän straffrätt. Berg uttalade sig för vatten och brödstraffets behållande i krigslagen så länge det fanns kvar i allmän lag; i jämförelse med bestämmelserna om vatten och bröd i allmän lag vore motsvarande militära särbestämmelser inte överdrivet stränga. Utskottet hade vidare enligt Berg misstagit sig om den tyska militärstrafflagens humana företräden; genom formen för exekutionen verkade de tyska disciplinstraffen vida hårdare än de svenska. Berg reste inga invändningar mot nedsättning av vissa straffmaxima under förutsättning att krigstukten kunde behållas oförändrad. Tankegången att samma brott bestraffades olika beroende på förbrytarens grad fann Berg inkonsekvent utförd i utskottsbetänkandet; straffarterna vore visserligen strängare för manskapet men straffens verkan svårare för befälet, eftersom påföljden för de senare kunde kombineras med ett följdstraff som avsättning. Berg hade inget emot införande i krigslagen av bestämmelser ur allmän lag, vilka stadgade skydd för underordnad mot förmans övergrepp under förutsättning att inte alltför många supplerande bestämmelser infördes i de militära lagarna. Kravet på särskilda former för militärstraffens exekution ansåg Berg inte få leda till inrättande av särskilda militära straffanstalter för avtjänande av längre militära frihetsstraff. Berg föreslog kammaren att begära revision av krigslagen på några andra villkor än utskottet anfört: De militära straffmaxima skulle minskas i fred, omså var möjligt med hänsyn till krigstukten, militära straff ej avtjänas där andra brottslingar undergick straff för infamösa brott, samt underordnade vid krigsmakten »genomuttryckliga stadganden i krigslagen, tillförsäkras lagligt (h. spärrat!) skydd mot våld av förmän». Genom den senare formuleringen hade Berg förtagit varje stötande antydan om att AK 1878 45: 11 ff. AK 1878 45: 13 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=