RB 33

276 även krigslagstiftningen inbegreps i dem; armén kunde visserligen betecknas som en sådan allmän inrättning, men krigslagarna avsåge inte endast att reglera arméns organisation utan dessutom bestämma varje medborgares rättigheter och skyldigheter inom denna. Rydin ansåg därför riksdagen oförhindrad att i samband med antagandet av en ny arméorganisation på värnpliktsbas förklara och t.o.m. ställa som villkor, att krigslagar i fortsättningen skulle stiftas av Kungl. Maj:t och riksdag gemensamt. Rydins analys av krigslagstiftningsprerogativets innebörd avvek således markant från utskottets.®® Konstitutionsutskottets vice ordförande, J. Sjöberg, bestred Rydins slutsats och försvarade utskottets mening; Kungl. Maj:ts prerogativ framginge tvärtomtydligt ur 87 och 89 §§ Regeringsformen, 42 § Rlksdagsordningen och den förklaring Konstitutionsutskottet avgivit med anledning av den hos adeln framställda anmärkningen att krigslag borde anses som allmän lag;’® under hela tidrymden mellan 1809 och 1878 hade ingen mer än Rydin framställt en annan uppfattning. Inte heller kunde Sjöberg dela Rydins synpunkter på tolkningen av 42 § Riksdagsordningen. Detta lagstadgande innehöll enligt Sjöbergs mening inte någon bestämmelse om Lagutskottets rätt att behandla förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av krigslag utan endast lagförslag, som ägde tillämpning mot medborgare utom krigsstaten; 1860 års beväringslag, somställde beväring under krigslag, hade däremot tillkommit med riksdagens medverkan; fyra särskilda av Kungl. Maj:t senare avgivna förslag till värnpliktslag förutsatte likaså att riksdagen medverkade i lagstiftningen, vilket för Sjöberg bekräftade att krigslag endast efter riksdagens samtycke kunde göras gällande mot den del av krigsmakten, som utgjordes av beväringsskyldiga och värnpliktiga. Även vid bestämningen av vilka delar av krigslagarna, som borde tillhöra den samfällda krigslegislationen eller förbehållas den kungliga lagstiftnlngsrätten, var Sjöberg och Rydin oense. Rydin förstod med krigslag den militära strafflagen och rättegångsordningen. Sjöberg antog däremot att vissa delar av strafflagen, även om de var få, liksom åtskilliga delar av disciplinstadgan borde tillhöra det kungliga prerogativet, medan andra delar av disciplinstadgan liksom större delen av strafflagen och rättegångsordningen utan tvivel var att hänföra till allmän lagstiftning; Konstitutionsutskottet hade emellertid vid avlåtandet av sitt betänkande avstått från att precisera de delar av krigslagarna, som enligt 89 § Regeringsformen borde tillkomma konungens lagstiftningsrätt i dennes egenskap av krigsAK 1878 45: 10 f. "" Sc ovan V.2.1.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=