274 att i de olika förslagen till värnpliktslag göra de värnpliktigas ställande under krigslag beroende av riksdagens beslut. Konstitutionsutskottet var däremot inte redo att närmare precisera vad somborde räknas till krigslag; bland de kungliga förordningarna från 1868 fanns det helt bestämt vissa delar, som fortfarande borde tillkomma det kungliga prerogativet, men dessa delar ansåg utskottet lätt kunna utbrytas ur det lagkomplex, som borde falla under Kungl. Maj:ts och riksdagens gemensamma myndighet.®^ Två ledamöter anmälde reservation utan anförande av särskilda skäl,®'” fem var obenägna att utan tvingande anledning inskränka Kungl. Majrts rätt, trots att de inte ville bestrida att militär strafflag efter allmänna konstitutionella grunder tillhörde den gemensamma lagstiftningsrätten. De antog att humaniseringen av den militära brottmålslagstiftningen kunde fortsätta lika väl med konungens rätt behållen.®^ Förstakammarledamoten Bergius instämde i utlåtandets huvudtanke men såg ingen anledning att lägga hela disciplinstadgan under riksdagens lagstiftningsmakt; garantier borde däremot ges konungen att i krig kunna förändra krigslagarna vid behov.®® 7. Reformförslagen under debatt i kamrarna Halvannan vecka innan den stora härordningsdebatten skulle gå av stapeln i kamrarna, behandlades utskottsbetänkandena i plena. I Första kammaren mötte Konstitutionsutskottets betänkande ett kompakt motstånd. Utskottsordföranden Hallenborg fann inga som helst skäl andragna för att frånta Kungl. Maj:t en befogenhet som inte alls missbrukats. Hallenborg såg motionen som en direkt följd av kontroversen om krigslagsremlssen; lantmännens krigslagsmotion hade till denna tidpunkt ansetts tillräcklig för att få en krigslagsreformtill stånd. Hallenborg var tydligt brydd över den ytterligare vinst krigslagsreformen skulle kunna vinna på ett bifall till Konstltutionsutskottets betänkande; under alla förhållanden fanns det en del av krigslagstiftningen som alltid borde tillhöra Kungl. Maj:ts egen lagstiftningsrätt: disciplinrätten. Utskottsreservanten Ehrenheim ogillade att den ena frågan kopplades samman med den andra under försvarsdebatten, ty krigslagstiftningsreformen borde genomföras utan hänsynstagande till andra frågeställningar. Två av utskottets medlemmar, som inte närvarit vid justeringen av ut66 KU 1878: 10. Hallenborg och von Möller. Ehrenheim, Gahn, Burenstam, Hammarhjelm och Afzelius. KU 1878: 10. ®® FK 1878 30: 35 f, 41 f. 03
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=