269 danska missförhållandena och innehöll inte några reflexioner om krigslagarna som kvarlevor från den tid, då hären rekryterades från samhällets lägsta sociala skikt. Sakligt var skillnaden mellan ledarens och motionens reformkrav dock obetydlig. Båda gjorde gällande att befäl och manskap behandlades olika inför lagen genom utmätningen av olika straff för samma brott; att underordnad saknade tillräckligt skydd mot förmans trakasserier, då han anförde klagan mot förmans övergrepp; och att militärer inte borde få avtjäna straff för militära förbrytelser i allmänt häkte. Motionen yrkade pä snar omarbetning av krigslagarna i den riktningen, att straffen i fredstid i allmänhet gjordes mildare, att strafflatituderna minskades och de strängare straffbestämmelserna modifierades, att samma förbrytelse belädes med lika straff för alla militära grader, att militära förbrytare inte sammanblandades med andra brottslingar, samt »att ett otvivelaktigt skydd beredes underordnade, då de av förmän förolämpas eller misshandlas och då de däröver klaga». Däremot nämndes något överraskande inte det omdiskuterade kungliga krigslagstiftningsprerogativct i motionen.^® Vem som givit motionen dess slutliga språkliga utformning är inte känt. Inte heller framgår ur källmaterialet vem som föreslagit en omarbetning av Dagens Nyheters ledare. Med kännedom om lantmannamotionernas framväxt kan följande rekonstruktion av motionens tillkomst emellertid vara plausibel. Lantmannapartiet gav direktivet angående krav på krigslagsreform vid förriksdagen, vilket Mankell skulle uttrycka i form av ett önskemål i motiven till lantmannapartiets enda härordningsmotion. Då den senare av partipolitiska skäl, som ovan nämnts, måste uppdelas i sju delmotioner, måste en särskild krigslagsmotion skrivas. Troligen har detta redigeringsarbete måst ske i stor hast. Ingen framställning innehöll en sådan saklig koncentration av argument mot den gällande militärstraffrättens utformning som Mankells egen ledare från sommaren 1876. Ledaren användes därför direkt av Mankell, avputsades sin emotionella retorik och korrigerades på några detaljer. Tidsbristen vid motionernas färdigställande under senhösten och julen 1877 förklarar helt och fullt varför Svenséns analys av det kungliga krigslagstiftningsprerogativet aldrig hann inarbetas i motionen. Motionsklämmen tillfogades däremot först under slutgranskningen av samtliga försvarsmotionerna i samband med partisamlingen inför riksdagen i januari 1878.^® Ledarens politiska, särskilt partipolitiska roll är enklare att avgöra. Dess yttre syfte var att råda bot på vissa klart noterade missförhållanden inom det militära. Att denna synpunkt framstått som fundamental för MAK 1878: 15. Per Nilssons i Espö dagbok 12.1.1878, LUB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=