267 delarna med ett ridspö. Händelsen påstods av tidningen ha väckt stort uppseende, men det var inte känt om det arma offret hade vågat anmäla det inträffade till laga beivran. Så mycket ansåg dock Fäderneslandet sig kunna veta av erfarenhet, som att vädjan efter militär rättvisa och upprättelse vanligen inte ledde till annat resultat än ytterligare förföljelse och grymhet; en grundlig krigslagsreformvar därför nödvändig för att hindra de krigstjänstskyldiga att behandlas sämre än djur; djur var trots allt skyddade på ett annat sätt än soldater genom förbudet mot djurplågeri.^® Någon tid senare bidrog Kjellberg i östgöten på nytt till krigslagsdebatten med ett ingående referat av en händelse vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. En hetlevrad löjtnant påstods ha retat upp sig på en trögfattad beväring under ett exercispass, tilldelat honom ett slag i huvudet som resulterat i blodvite. Löjtnanten hade anmälts av beväringsmannen men lämnats ostraffad av regementschefen. Med kompanichefens tysta medgivande hade löjtnanten därpå, efter vad östgöten hade sig bekant, fått trakassera den förfördelade beväringen i tjänsten.^® Tidningsskriverierna gav visserligen resultat, men ett förvånande matt sådant. Ifvarsson såg, som vi sett, krigslagsreformen som den enda del av hela härordningskomplexet, i vilket lantmännen utan splittringsrisk kunde framställa ett s.k. positivt förslag. Vemsom drivit krigslagskravet i Ifvarssons frånvaro under förriksdagen är däremot okänt. Referatet av mötesförhandlingarna i Handelstidningen ger emellertid vid handen att man inte uppställt särdeles preciserade önskemål eller villkorslöst krävt nya krigslagar för att acceptera en ny härordning, överenskommelsen innefattade endast önskemålet att i motiven till det nya härordningsförslaget uttrycka vikten och nödvändigheten av en krigslagsrevision som bragte krigslagarna i mer tidsenlig och efter de nya förhållandena lämpad riktnlng.^^ Tydligen överlät man åt Mankell att svara för detaljutformningen. Möjligen har denna svala känsla för krigslagsfrågornas betydelse som argument i härordnlngsdebatten föranlett Dagens Nyheter och Fäderneslandet att aktualisera livgrenadjäraffären på nytt. I två mycket skarpa ledare gick de till angrepp mot den militära rättslösheten, vars avhjälpande var en ofrånkomlig förutsättning för utsträckning av värnpliktsskyldlgheten.^- I en rad tidningsartiklar i krigslagsfrågan, som nu följde, kom ett par anonyma artiklar i Oskarshamnsposten att spela en viktig roll. Författare var en ung student, Emil Svensén, son till en känd småländsk lantmannapartist.'*® Fäderneslandet 11.7.1877. Östgöten 15.8, 12.9.1877. GHT 20.9.1877. DN 20.9.1877. Fäderneslandet 16.9.1877. Ang. författarskapet till artiklarna, se E. Key t S. A. Hedlund 31.12.1877, GUB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=