264 delstidningen sitt yttrande men tillfogade hotfullt, att passivitet i härordningsfrågan från regeringens sida skulle resultera i en massmotion med ett fullständigt härordningsförslag undertecknad av hela lantmannakadern.-"^ Keys och Hedlunds avsikt var helt klart att i det längsta underhålla splittringen inom ministären för att ge lantmännen tid att utarbeta sitt eget alternativ i försvarsfrågan. Regeringen måste med alla medel fås att skrinlägga sina planer på en proposition 1878. Den Rosensvärdska utnämningen kunde betyda fullständig passivitet från regeringens sida.“^ Men Key visste också, att ett förslag av den art, som hade skisserats av Oscar II, innebar ett allvarligt hot mot partisammanhållningen. Genomsina informatörer hade han uppenbart fått en detaljerad bild av den härordning som diskuterats i statsrådet. I mitten av september gav han Hedlund en kort resumé av Oscar II :s ena handlingsalternativ — dock utan att kanske vara helt klar över förslagets kungliga upphov. Men om dess partipolitiska konsekvenser var han helt medveten: »Kommer ett dylikt förslag fram, kan det bli farligt nog, dels enär det blir mycket billigare än vårt samt lämnafr] möjlighet för de bemedlade klassernas söner att slippa ifrån med pengar till mindre bemedlades. Jag tror icke att det skulle vinna framgång men det kan bliva ett farligt sprängämne och som sådant vålla ny förvirring.»^® Den 6 augusti utsände Key kallelserna till lantmannasamlingen i Stockholm."® 2. Partiets sammanhållning —försvarsförslagets prhnärasyfte Lantmannapartiets förriksdag hölls i Keys bostad i Stockholm och under hans ordförandeskap mellan 28 augusti och 4 september. Som sekreterare fungerade Julius Mankell, och bland deltagarna befann sig både skåningar och utpräglade »nihilister». Ifvarsson avböjde deltagande och lät klart förstå att realisering av vårens anbud vid 1878 års riksdag kunde leda till partisprängning av det slag, som hade varit så nära överhängande under våren; endast med nöd hade partiet kunnat hålla samman och Ifvarsson ville inte ta några nya risker i det avseendet; partiets sammanhållning var själva förutsättningen för lantmannainflytandet i riksdagen, och denna fundamentala grundsats var inte förenlig med, vad han kallade, »ett positivt arméförslag»; lantmännen borde därför endast passivt fasthålla vid sitt försvarsanbud, som var deras sista ord i försvarsfrågan. Ifvarsson kunde endast tänka sig en enda »positiv» åtgärd: »Ett förslag om militära GHT 13.9.1877. 2^ E. Key t S. A. Hedlund 15.9, 3.10.1877, GUB. GHT 15.9.1877. 25 E. Key t S. A. Hedlund 15.9.1877, GUB. 2® Thermaenius 1928 s 305.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=